Måndagen den 24 januari skriver Andreas Lindberg i Dagens Nyheter om sprickan som delar Arbetsförmedlingens syn på hur man ska hantera långtidsarbetslösheten - en allt viktigare framtidsfråga.

Arbetsförmedlingens analysdirektör avgår - samtidigt kvarstår frågan kring långtidsarbetslösheten

Artikeln innehåller egentligen två frågor. Dels hur hanteringen av långtidsarbetslösheten ska gå till, dels vad som orsakade Annika Sundéns avgång. Enligt en artikel i DN utgjorde meningsskiljaktigheter mellan Sundén och generaldirektör Maria Mindhammar grunden för Sundéns avgång. Mindhammar och Sundén ska ha varit oense kring de lämpligaste åtgärderna mot långtidsarbetslöshet. Om det finns fler skäl till avhoppet är oklart, men de stora nedskärningarna inom Arbetsförmedlingen och rockaden inom organisationen kan tänkas ha skapat ett ansträngt läge.

Nödvändiga åtgärder

Det är sant att lång tid utan arbete är förödande både för individen och för samhället. Vägen tillbaka till arbete blir tyngre för varje månad personen är arbetslös och samtidigt belastas samhällsekonomin oberoende av vilken myndighet som betalar ut stöden.

I ett längre perspektiv behöver Sverige alla som kan arbeta. Efterfrågan på ersättningspersonal för de stora pensionsavgångarna i kombination med ett tryck på vård och omsorg till följd av att Sveriges befolkning blir allt äldre kräver fler sysselsatta. Samtidigt kämpar många inom vård och omsorg med sviterna av pandemin. Men hur ser reserverna av arbetskraft ut?

40 000 av de 98 000 arbetslösa som varit utan arbete i två år eller mer. I de flesta fall är ribban för att komma ut i arbete och egen försörjning en genomförd gymnasieutbildning, helst yrkesinriktad sådan. Att lyfta denna stora grupp av arbetslösa till en situation där deras kompetens kan tillgodogöras är inte gjort i en handvändning. Gruppen ser heller inte ut som den gjorde under tidigare decennier utan sammansättningen är mer komplex med människor med väldigt olika bakgrund. 

Ansvaret vilar på flera aktörer

För att förenkla bilden är det Arbetsförmedlingen och privata aktörer som ska samarbeta. Men Arbetsförmedlingen skall också samarbeta med kommunerna. Nu har Arbetsförmedlingens kontor stängts i de flesta kommuner som en följd av de budgetminskningar som januariavtalet medförde. Detta gör det mycket svårt att bedriva den nära samverkan med kommunerna som behövs för att nå effektiva resultat.

Extratjänsterna, som skulle ha behövts för en del av de långtidsarbetslösa, har dragits ner. Men det behövs mer än en insats. Det behövs en mix av olika insatser anpassade för enskilda arbetslösa beroende på deras bakgrund och förutsättningar. Detta kraftfulla angreppssätt är nödvändigt på grund av den komplicerade sammansättningen som råder bland de långtidsarbetslösa idag.

Arbetsförmedlingen bör leda åtgärdsfrågan

Här behövs först och främst en samsyn, både bland politikerna och bland kommunerna. Vuxenutbildningen är och kommer att vara den viktigaste insatsen under många år framöver. En bantad arbetsförmedling klarar inte av kraven på personella resurser för att utbilda, men faktum är att både kommuner och privata aktörer lider brist på lärare. Detta är särskilt tydligt när det gäller lärare i yrkesämnen.

För att nå en lösning krävs samsyn och samarbete, inte ökad splittring.