Arbetsmarknadsprognos 2022-2023 - en prognos över svensk ekonomi och arbetsmarknad

Prognosen i sin helhet finns att beställa

Prognosen är på drygt 40 sidor och innehåller en detaljerad överblick över svensk ekonomi och arbetsmarknad till år 2023. Nedan följer en kort sammanfattning av prognosen där några av de viktigaste utmaningarna beskrivs. För att ta del av hela prognosen med utvidgningar och nyckeltal så går det bra att lägga en beställning genom att betala in 100kr till bankgiro 346–6893. Ange din mejladress i meddelandefältet för att få prognosen utskickad.

Pandemin har plågat ekonomierna

Under de senaste åren har den globala ekonomin tryckts ned av pandemin, men ljuset i tunneln syns alltmer på grund av att pandemin är på väg att klinga av, åtminstone tillfälligt. Glädjen blev dock kortvarig då världsekonomin drabbats av kriget mellan Ryssland och Ukraina. Detta har medfört att nyss lagda prognoser mer eller minder blivit inaktuella. Det som alltmer kommit i förgrunden är att inflationen tilltagit – vilken förvärras av pågående konflikt – och i februari uppgick den till 7,9 procent i USA. Även i Europa och i Sverige har inflationen ökat i kraft och nådde 4,5 procent i februari. Det pågår en diskussion hur pass allvarlig nuvarande situation är, men oron att den är både värre och mer långvarig har ökat påtagligt. 

Den globala ekonomin har uppvisat en god återhämtning under de senaste åren, men en inbromsning skedde under andra halvåret 2021. Det sammanhängde med brist på insatsvaror och påtagligt ökade energipriser samt på grund av ökad brist på arbetskraft. Det finns en del som talar för att den privata konsumtionen dämpas genom en svag inkomstutveckling och ökad osäkerhet, vilket i sin tur leder till minskad investeringslust hos företagen. Världsekonomin växte med 5,9 procent 2021, vilket skall jämföras med ett ras på 3,3 procent 2020. Prognosmakarna räknade tidigare med en BNP ökning med cirka 4 procent 2022 och med knappt 3,5 procent 2023. Det finns mycket som talar för att bristen på insatsvaror består åtminstone under innevarande år och att drivmedels- och energipriserna förblir höga åtminstone under det närmaste året. Till detta kan läggas att kriget kommer att dämpa den globala tillväxten under åtminstone år 2022. Vi har därför valt att dra ned tillväxten till 3,2 procent för året. 

Återhämtningen i svensk ekonomi har varit mycket god. Det är främst industrin som lett återhämtningen sedan sommaren 2020, men det finns tecken på att export och industriproduktion tappade fart från slutet av 2021. Det som plågat industrin på senare tid är stora leveransproblem för insatsvaror men också kostnadsökningar för transporter, energi och råvaror. Det som därutöver tillkommit i bilden är en avmattning i efterfrågan från omvärlden, förstärkt av pågående krig. Hushållens syn på den egna ekonomin och landets ekonomi har försvagats tydligt. Det finns inget som talar för att hushållen ska bli mer positiva inom en snar framtid. De kraftigt ökade priserna på drivmedel plågar många hushåll som är beroende av bil men också de höga elpriset är ett bekymmer.

Det skedde en stark ekonomisk avslutning av 2021 vilket påverkar BNP-tillväxten för innevarande år genom ett stort så kallat positivt överhäng. BNP beräknades öka med 4,7 procent 2021, men ökningen dämpas under loppet av 2022. BNP bedöms öka med knappt 3,0 procent 2022 och med ca 2,4 procent 2023. Nedåtriskerna är betydande, men fortfarande är framåtblickande indikatorer för BNP starka.  Den så kallade barometerindikatorn från Konjunkturinstitutet signalerar fortfarande en tillväxt i ekonomin som är mycket starkare än normalt

God återhämtning på arbetsmarknaden

Återhämtningen på arbetsmarknaden är tydlig, och det kan avläsas i en ökning av sysselsättningen och att arbetslösheten fallit tillbaka och börjat närma sig nivån före krisen. Sysselsättningen har passerat nivån som rådde före krisen i åldersgruppen 15–74 år och allt tyder på att den fortsätter att stiga framöver, eller med mer än 100 000 i år men att ökningen tydligt bromsar in 2023. Vi bedömer att ökningstakten reduceras på grund av att tillväxten i ekonomin växlar ned och därtill kan läggas att det blir allt svårare att öka sysselsättningen genom att rekryteringsproblemen ökar stadigt. Den geopolitiska osäkerheten tillsammans med osäkerheten kring inflation och hur mycket räntenivån trycks upp under de kommande åren gör att bedömningen för arbetsmarknaden blir mycket mer osäker än normalt. 

Tre stora arbetsmarknadspolitiska utmaningar

Antalet inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen ökade kraftigt under pandemins första tid. Men genom massiva statliga insatser kunde den negativa utvecklingen hållas tillbaka, för att sedan vändas i positiv riktning. I februari 2022 var nivån nere på 364 000 personer eller 7,1 procent av arbetskraften. Det är ungefär den nivå som registrerades före pandemin. Vi bedömer att det sker en fortsatt minskning av antalet inskrivna arbetslösa under året och som genomsnitt för året bedöms antalet till cirka 345 000 personer (6,8 procent). Det råder en stor osäkerhet kring nivån år 2023. Det finns dock stora uppåtrisker och få faktorer som pekar mot en fortsatt minskning under nästa år.

Den regionala kartan över arbetslösheten har förändrats mer än vad den någonsin gjort i modern tid. Anledningen är att utvecklingen på de regionala och lokala arbetsmarknaderna uppvisat ett helt nytt mönster. Vi kan se en stark regional utjämning av arbetslöshetsnivån mellan regioner och kommuner och frågan är om de regionala skillnaderna är de lägsta som någonsin registrerats. På kommunnivå framträder det nya arbetslöshetsmönstret än tydligare. Storstadsregionerna och större städer (inklusive förortskommuner) har haft en svagare utveckling än små och medelstora kommuner. Samtidigt har glesbygdskommunerna haft den klart största nedgången av arbetslösheten, från en hög nivå till bland de lägsta på arbetsmarknaden. Deras arbetslöshetsnivå är nu lägre än den i storstäderna. 

Vi lyfter tre utmaningar på arbetsmarknaden för åren 2022 och 2023. Det tillkommer en ny tredje utmaning som sannolikt ökar efter hand då det är troligt att flyktingarna blir kvar i landet en längre tid. De stora utmaningarna i form av hög strukturarbetslöshet och brist på arbetskraft får ett allt större genomslag på lokala och regionala arbetsmarknader åren 2022 och 2023. Utvecklingen är mycket oroande. 

·       Strukturarbetslöshet – hög långtidsarbetslöshet

·       Stor brist på utbildad arbetskraft med efterfrågade kompetenser – ökade yrkesmässiga och regionala obalanser

·       Flyktingar från Ukraina som söker arbete

Utmaningen rörande strukturarbetslösheten var stor redan innan pandemikrisen. Den gemensamma faktorn för många arbetslösa med utsatt ställning på arbetsmarknaden är svag utbildningsbakgrund eller att de har utbildningar som inte efterfrågas. Arbetslösa som saknar gymnasieutbildning uppgår till cirka 130 000 personer. Av dessa saknar drygt 70 000 fullständig utbildning på grundskolenivå. Samtidigt finns cirka 90 000 långtidsarbetslösa som har yrkesutbildning varav många av dessa behöver en påbyggnads- eller omställningsutbildning. 

Utifrån utvecklingen på arbetsmarknaden och med hänsyn till de nya förutsättningar som finns inom arbetsmarknadspolitiken blir slutsatsen att strukturarbetslösheten förblir hög under många år framöver. Den riskerar att ta ytterligare kliv uppåt vid nästa kris på arbetsmarknaden. Att bekämpa den höga strukturarbetslösheten måste ges högre prioritet och det är svårt att se att de åtgärder som står till buds idag kommer att förändra den slutsats vi presenterar. 

Svamac har under en längre tid varnat för att bristen på utbildad arbetskraft ska öka på den svenska arbetsmarknaden. Politiska företrädare och tjänstemän på olika nivåer i samhället har dock inte fullt ut insett vilka konsekvenser den utvecklingen får för svensk ekonomi och näringsliv och för den offentliga servicen. Brist på arbetskraft har funnits från tid till annan så den vanliga inställningen är att detta inte är så alarmerande. Arbetskraftsläget är dock idag betydligt sämre än på mycket lång tid och läget påverkas av stora pensionsavgångar och ett lågt inflöde av yngre i arbetskraften. 

Antalet arbetslösa med starkare ställning på arbetsmarknaden och som inte ingår inom grupper med utsatt ställning är nu lägre än vid inledningen av pandemin vilket är en indikation på att tillgången på utbildad arbetskraft sinar. Bristen på utbildad arbetskraft leder till ökade svårigheter vid rekryteringar på många lokala arbetsmarknader åren 2022 och 2023, men även på längre sikt. Det finns därmed begränsade förutsättningar att öka sysselsättningen under årtiondet. Tyvärr ser det tvärtom ut som att allt fler kommuner kan komma att drabbas av minskad sysselsättning på grund av bristen på utbildad arbetskraft. Det medför sjunkande skatteintäkter och att det blir svårare att upprätthålla kommunal service, tex inom skolan och äldreomsorgen.

Inom vissa yrken – främst inom den offentliga tjänstesektorn – har rekryteringsproblemen ökat i stor omfattning under hela 2010-talet. Bristen på arbetskraft är mycket omfattande inom en rad yrken inom hälso- och sjukvården men även inom utbildning och äldreomsorg. Denna situation är bara en föraning om vad som komma skall genom stigande anställningsbehov på grund av åldrande befolkning och genom stora pensionsavgångar inom dessa yrkesområden. Framöver förutses bristen på utbildade att kraftigt försvåra planerad expansion och utveckling, men även för att upprätthålla befintlig verksamhet. 

Vi vill varna för att det finns en stor risk för att många lämnar vårdyrken eller av anledning att man inte vill utbilda sig till vissa av dessa yrken. Kraftfullare åtgärder behöver vidtas snarast. Av Vårdförbundets medlemmar uppger mer än hälften att de överväger att byta yrke. Anställda uppges vilja lämna yrkena på grund av stress, dåliga arbetstider, flyttad semester från önskad tid, låg lön och dålig arbetsmiljö. Denna situation har varit känd under lång tid men arbetsgivarna har inte tagit tag i dessa frågor på allvar och det är osäkert i vilken grad detta sker framöver. 

Privatiseringen inom den svenska arbetsmarknadspolitiken kan liknas med ett stort experiment med lösa delar. Den har införts utan tillräckligt med förberedelser och analyser över hur olika frågor ska lösas. Följden av den bristfälliga implementeringsprocessen är att politikområdet nu befinner sig i en mycket turbulent situation. Det är överraskande att politiken drivits igenom inom ett så stort och kostsamt politiskt område utan vetenskaplig grund och utan att tillräckligt ha prövats och utvärderats. Det är första gången i modern tid att en så stor politisk reform genomförts under sådana premisser. Det finns en rad frågor inom den nya arbetsmarknadspolitiken som inte är lösta eller som till delar fortfarande är oklara. Vi har i rapporten listat 10 punkter som är synnerligen oklara inom politikområdet.

Matchningen på arbetsmarknaden – det vill säga kärnan inom arbetsmarknadspolitiken – ska ske via privata aktörer. Huvudbudskapet har varit att Arbetsförmedlingen inte klarat av matchningen på arbetsmarknaden[1]. Utvecklingen förefaller drivas med ideologiska förtecken snarare än den samlade kunskapen om insatser för att få en väl fungerande arbetsmarknad. Jämförande analyser har nämligen visat på att privata aktörer inte klarar matchningen på arbetsmarknaden bättre än en statlig arbetsförmedling. Det stora problemet på den svenska arbetsmarknaden är att många arbetslösa inte har de kompetenser som efterfrågas och i den situationen är det inte möjligt att uppnå bättre matchningsresultat oavsett utförare. 

Arkitekterna bakom den nya arbetsmarknadspolitiken lovade en effektivare politik. Resultatet har blivit det omvända. Politikområdet är på väg att bli ett mycket stort misslyckande och den går med stora steg mot ett politiskt fiasko. Det finns ett avsevärt utrymme i att åtminstone i vissa delar vässa den nuvarande politiken. Ett exempel är att de som står allra längst från arbetsmarknaden behöver ges anpassade insatser enligt förslag från Svamac. Samtidigt behövs utökade insatser till andra grupper som nyligen blivit eller är på väg mot att bli långtidsarbetslösa, det vill säga arbetslösa som står något närmare arbetsmarknaden. På följande sida presenterar Svamac några av sina förslag för att effektivisera arbetsmarknadspolitiken.

[1] Matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande.