Det råder ingen tvekan om att stora rekryteringsproblem kommer att öka till nya rekordnivåer under nästa konjunkturförstärkning. Det är därför märkligt det råder politisk koncensus om att försvåra arbetskraftsinvandringen. Dels pga. det stora antalet bristyrken och dels att arbetskraftsinvandringen är liten. Det omvända hade varit mer logiskt - att skapa strategier för att göra Sverige mer populärt för arbetskraftsinvandrare.

Arbetskraftsinvandringen är ett desinformerat område

I den senaste valrörelsen anammade både Socialdemokraterna och högeralliansen åtgärder för att strama åt arbetskraftsinvandringen, detta trots att rekryteringsproblemen ökat undan för undan samtidigt som lagda prognoser slog fast att bristen på arbetskraft riskerade att bli mycket besvärande under det kommande decenniet.  Den nya regeringen lade också fram enligt Tidöavtalet ett förslag att införa ett inkomsttak vilket också beslöts av Riksdagen den sista november 2022.  Den exakta nivån skall fastställas av regeringen, men hamnar sannolikt på drygt 33 000 kronor. Det är långt över både lägsta löner och genomsnittslöner i många kollektivavtal. Argumenten för åtstramning av arbetskraftsinvandringen är från politiken att motverka fusk och missbruk. Det påstås att fusk är utbrett och att många av jobben som går till arbetskraftsinvandrare skulle kunna besättas av dem som är arbetslösa. Vi skall återkomma till detta lite längre fram i artikeln, men redan nu kan slås fast att antalet nya arbetstillstånd för enklare jobb uppgick till 2 000 – 2 500 år 2021, och det är lite märkligt att detta målas upp som ett stort problem.

Arbetskraftsinvandringen var dominerande under 1950- och 1960-talen, men under 1970-talet minskade den påtagligt. Invandringen ersattes i stället av allt fler flyktingar som flydde från krig och diktaturer till det trygga och framgångsrika Sverige. Detta ledde också till en kraftig ökning av anhörig invandringen.  Denna utveckling har fortsatt in i vår egen tid, och det enda som skiljer är vilka områden de utsatta människorna kommer från. Under 1990-talet kom stora grupper människor från inbördeskriget i före detta Jugoslavien. I början av 2000-talet var det i stället stora grupper från Somalia som kom till Sverige och 2015 kom stora grupper människor från inbördeskriget i Syrien, och nu kommer många från det krigsdrabbade Ukraina.

Alla undersökningar slår fast att det råder omfattande rekryteringsproblemen inom det privata näringslivet, och att dessa kommer att bli än mer besvärande i ett mer långsiktigt perspektiv. Den pågående konjunkturförsvagningen med ökad arbetslöshet kommer dock att tillfälligt mildra rekryteringsproblemen. När det gäller många yrken inom den offentliga tjänstesektorn är bristen på arbetskraft numera så stor att den påtagligt motverkar möjligheten att bygga ut och förbättra kvalitén.

Kommande bild illustrerar brist på arbetskraft inom det privata näringslivet, och den ligger nu på en rekordnivå sedan 1996. Det finns dock en del som talar för att den mildras under 2023 pga. svag konjunktur. Men när konjunkturnedgången är överstånden kommer bristen på arbetskraft att öka till nya rekordnivåer.

Industrin brottas med stora problem att hitta kompetent arbetskraft, och när det gäller ingenjörer med mera är rekryteringsproblemen rekordstora och för yrkesarbetare är problemen de största sedan slutet av 1980-talet. När det gäller bygg är de inte möjligt att göra historiska jämförelser beroende på att frågorna har ändrats. Resultatet tyder på att problemen är mindre jämfört med industrin, vilket sannolikt sammanhänger med att branschen i stor utsträckning använder entreprenörer och utstationerad arbetskraft från andra EU-länder. Bristen är omfattande på arbetskraft inom den privata tjänstesektorn. Det rör uppdragsverksamhet men också dataverksamhet och tekniska konsulter. Personaluthyrningsföretag brottas med stora problem att hitta arbetskraft, men även transportföretag och till viss del restauranger rapporterar om svårigheter att hitta kompetent arbetskraft.

När det gäller offentliga tjänstesektorn är rekryteringsproblemen omfattande. Det är mycket stor brist inom hälso- och sjukvården i hela landet. Det är också ett momentant hinder för att bygga ut verksamheten och för att öka kvalitén. Ekonomiska satsningar riskerar att bli kostnadsineffektiva då det inte är möjligt att påverka antalet anställda i någon större utsträckning. Det arbetsgivarna kan laborera med är att motverka avgångar från området och locka tillbaka arbetskraft som lämnat området samt att se till att nyexaminerade blir väl bemötta. Arbetsgivarna kan också förändra relativlönerna som ett vapen för att behålla arbetskraft. För att långsiktigt klara arbetskraftsbehoven måste utbildningar byggas ut, exempelvis sjuksköterskeutbildningen. Det är värt att påpeka att vårdutbildningarna på högskolenivå är populära hos ungdomarna.

Även utbildningssektorn brottas med stora rekryteringsproblem, och ett stort hinder att åtgärda problemet är ett för lågt intresse hos ungdomarna för lärarutbildningarna. Det är också en stor brist på förskolelärare i hela landet. Kommunerna brottas vidare med stora svårigheter att rekrytera arbetskraft till äldreomsorgen, det är nämligen stor brist på undersköterskor i hela landet. Området tappar också arbetskraft till exempelvis industri och gruvor, vilket är märkbart i flera norrländska kommuner.

Den långsiktiga problematiken är att arbetskraften inte kommer att räcka till för att täcka behoven på arbetsmarknaden vilket kommer att hämma investeringarna då tillgång på arbetskraft är en central faktor för att genomföra investeringar. Det betyder också att tillväxten reduceras vilket påverkar möjligheterna att upprätthålla och/eller förstärka välfärden.

Arbetskraftsinvandring

Under 2021 beviljades knappt 21 000 arbetstillstånd vilket var en kraftig ökning jämfört med 2020. Arbetstillstånden berör arbetstagare som vill arbeta i Sverige och bor utanför EU/EES-områdena. Som framgår av diagram nedan har arbetskraftsinvandringen ökat under de senaste tio åren vilket kan vara en orsak till att en stor majoritet inom politiken vill införa en mer restriktiv politik. Ett annat argument från politiken är att många arbetskraftsinvandrare tar enkla jobb, vilka borde gå till personer som är arbetslösa. Det är dock viktigt att förstå att en stor andel av de arbetslösa är strukturellt arbetslösa och en viktig orsak är att många saknar adekvat utbildning.

Det har enligt ekonomifakta blivit allt vanligare hos flera länder att aktivt arbeta för att förenkla arbetskraftsinvandringen av personer med utbildning och/eller erfarenhet och som efterfrågas på den inhemska arbetsmarknaden. Det handlar både om att locka till sig högutbildade och entreprenörer, men också om att vara attraktiv för yrkesutbildade som kan stärka områden med arbetskraftsbrist. Arbetskraftsinvandring är även ett sätt att minska problemet med åldrande befolkningar som många länder står inför. Arbetskraftsinvandringen till Sverige ligger ungefär som ett genomsnitt för EU-länderna men allt talar för att konkurrensen om välutbildad arbetskraft kommer att öka undan för undan och det finns en del som talar för att Sverige får ökade svårigheter att locka den efterfrågade arbetskraften till landet.

Ett vanligt påstående är att arbetskraftsinvandrare är en grupp med förhållandevis låg utbildning, och att dessa jobb borde tillfalla arbetslösa inom landet. Bärplockare är den största yrkesgruppen och omfattade drygt 5 000 personer år 2021. Räknas dessa bort återstår drygt 15 000 arbetskraftsinvandrare. Den näst största yrkesgruppen med knappt 4 000 arbetskraftsinvandrare är IT-arkitekter, systemutvecklare mm. Därefter kom 2 5000 civilingenjörer och ingenjörer. Det betyder att förhållandevis stor andel av arbetskraftsinvandrarna är välutbildade och tillhör bristyrken.

Det finns många bristyrken inom byggnadsverksamheten och industrin, men endast sammanlagt cirka 1 000 arbetskraftsinvandrare kom till området.  De klassiska byggyrkena såsom snickare, murare, anläggningsarbetare, takmontörer, golvläggare VVS-montörer mm mottog endast 450 arbetskraftsinvandrare. Trots detta faktum är byggnads en aktör som vill begränsa arbetskraftsinvandringen. Det kan bero på en sammanblandning av utstationerad arbetskraft eller att det är EU-medborgare som är här och jobbar.

Utstationerad arbetskraft

Utstationering till Sverige innebär att en arbetsgivare i ett annat land sänder en arbetstagare för att utföra en tjänst i Sverige under en begränsad tid och att det finns en mottagare i Sverige av de tjänster som arbetstagaren ska utföra. Det är emellertid inte utstationering när en enskild företagare själv utför tjänsten. Det finns tre huvudsakliga situationer av utstationering:

1. arbeta utifrån arbetsgivarens affärsavtal med tjänstemottagaren

2. vara direkt uthyrda till tjänstemottagaren

3. vara uthyrda till ett annat företag i utlandet som sänder dem till Sverige

Förtag som använder utstationerad arbetskraft måste anmäla detta till Arbetsmiljöverket. För 2021 beräknar arbetsmiljöverket antalet arbetstagare till 55 000, en tydlig ökning jämfört med åren dessförinnan. År 2019 uppgick antalet till 41 500 och 2020 till knappt 40 000. Byggnads dominerar då knappt 60 procent av de utstationerade återfinns inom området. Flest utstationerade kom från Polen, Litauen, Tyskland och Lettland. Detta är ett område som inte kommer att beröras av skärpta regler avseende arbetskraftsinvandring.

Det är svårt att exakt skatta hur många jobb som kan klassas som enkla utifrån arbetstillstånden, men det rör sig om 2000–3000 arbetstagare år 2021. Det är därför mycket märkligt att det i det närmaste råder politiskt koncensus om att försvåra arbetskraftsinvandringen, om det är en medveten strategi eller okunskap är omöjligt att avgöra.

Det är också värt att notera att det råder fri rörlighet på arbetsmarknaden inom EU. Det betyder att EU-medborgare kan söka och få vilket jobb som helst och också resa till Sverige som arbetslös och söka jobb. Det finns ingen säker uppgift hur många EU-medborgare som är och jobbar i landet, men ekonomifakta ger följande bild. Den som skall läsas som antalet arbetstagare från ett EU-land relaterat till den totala befolkningen. Där framkommer att Sverige ligger på en nivå strax under Norge och Tyskland men något högre än Finland och Frankrike.

Det är också värt att notera att de nya industrierna som byggs i bland annat Norrland, exempelvis batterifabriken i Skellefteå men också fabrik som skall producera fossilfritt stål i Boden och koldioxidfri järnsvamp i Gällivare leder till en kraftig ökning av arbetskraftsefterfrågan. Till detta kommer en stor satsning i Borlänge och mycket talar för en expansiv gruvnäring. Det finns i detta sammanhang en ökad risk att en del av arbetskraftsefterfrågan löses genom konkurrensrekryteringar från den offentliga tjänstesektorn.

Det råder ingen tvekan om att de stora rekryteringsproblemen kommer att öka till nya rekordnivåer under nästa konjunkturförstärkning. Det är därför märkligt det råder politisk koncensus om att försvåra arbetskraftsinvandringen. Dels pga. det stora antalet bristyrken dels att arbetskraftsinvandringen är liten. Det omvända hade varit mer logiskt att skapa strategier för att göra Sverige mer populärt för arbetskraftsinvandrare. Ett stort naturligt hinder för att locka arbetskraftsinvandrare till Sverige är språket och det innebär också att det är mycket svårt att konkurra med exempelvis engelskspråkiga länder.

Det finns ingen stor skara arbetskraftsinvandrare som tar de enkla jobben eftersom förhållandevis få hittills fått arbetstillstånd för dessa jobb. Däremot kan de komma från EU-länder där det råder fri rörlighet eller arbeta illegalt i landet. Det senare är inte lagligt och där vore den logiska lösningen skärpta straff, exempelvis att arbetsgivare som utnyttjar denna arbetskraft förlorar sitt näringstillstånd.

Det är viktigt att nuvarande system för arbetskraftsinvandring inte förändras i grunden. Det betyder att arbetsgivarna fortsätter att bedöma om det finns behov av arbetskraftsinvandring. Det innebär när efterfrågade kompetenser saknas bland den inhemska arbetskraften kan arbetsgivare anställa utländska medborgare som får tidsbegränsade arbetstillstånd. Att återgå till det som gällde före 2008 att det var Arbetsförmedlingen som avgjorde vilka yrken som var bristyrken är inte realistisk. Det sammanhänger med att Arbetsförmedlingen dels förlorat kontakten med företagen när matchningsfunktionen privatiserats dels tappat kunskapen om den regionala och lokala arbetsmarknaden när arbetsförmedlingskontoren lagts ned i många små- och medelstora kommuner.   

De skärpta reglerna för arbetskraftsinvandring kommer att skapa många problem och försvåra för många industriföretag och för kunskapsintensiva delar av tjänstesektorn att expandera. Det leder också till en ökad risk att den offentliga tjänstesektorn dräneras än mer på arbetskraft genom en ökad övergång till det privata näringslivet. Det kan tyckas märkligt att politiken är beredd att betala detta höga pris för att förhindra att några tusen tar jobb som borde kunna gå till de strukturellt arbetslösa. Prioriteringen skulle i stället ha varit att minska strukturarbetslösheten genom utbildningssatsningar. Den fusk som förekommer skulle exempelvis kunna ha bekämpats genom att lyfta fram några yrken där arbetskraftsinvandring inte är tillåten, exempelvis personliga assistenter. Arbetsgivare som utnyttjar illegala invandrare eller av andra skäll inte följer kollektivavtalen och svensk arbetsmarknadslagstiftning skall bekämpas med ökade straff – näringsförbud – och ökade kontroller.