Arbetsmarknadsprognos 2023-2024

Idag presenterar vi den nya arbetsmarknadsprognosen som sträcker sig 2023-2024. Prognosen går på djupet av både svensk och internationell ekonomi och arbetsmarknad. Innehållet består till stor del av detaljerad data som påvisar viktiga utvecklingsområden på ett nationellt plan, något som blivit allt svårare att ta fram.

Det som oroar när man arbetar med prognosen är att statistiken för arbetsmarknaden försämrats. Det gäller både Statistiska Centralbyrån (SCB) som Arbetsförmedlingen, säger Tord Strannefors, Senior Advicer vid Svamac.

Nedan följer en kortare sammanfattning som tar fasta på de mest centrala delarna av prognosen. Information om hur man beställer den fullständiga versionen finns längre ned.

Global recession 2023

Den globala ekonomin visade motståndskraft under större delen av 2022 trots hög inflation och stigande räntor. Det är bland annat hushållen som upprätthållit sin konsumtion, vilket sannolikt kan kopplas till att deras önskan att återgå till en mer normal tillvaro efter pandemin. Men hög inflation och stigande räntor tar till slut ut sin rätt och vi bedömer att den globala ekonomin går in i en recession år 2023. Det finns tecken på att inflationstakten pikat men den så kallade kärninflationen uppvisade överraskande höga tal i bland annat USA. Det betyder att vi räknar med att centralbankerna höjer sina räntebanor något. Det leder till att en räntesänkning sker tidigast under första halvåret 2024 enligt vår bedömning. Vi bedömer att den globala ekonomin växer med 2,1 procent i år jämfört med 2,9 procent 2022.

Rekordlåg arbetslöshet i USA

USA:s ekonomi mattas undan för undan, tyngd av bland annat höjda räntor. De flesta prognosmakare räknar med en förhållandevis mild recession och att det sker en viss återhämtning under år 2024. Arbetsmarknaden är mycket stark och arbetslösheten ligger på en rekordlåg nivå och det stora bekymret för företagen är de växande rekryteringsproblemen. Det avspeglas också i stigande löner vilka drivs upp genom att reallönerna har gröpts ur. Det finns en oro att lönerna kan bli inflationsdrivande. Den låga arbetslösheten kan kopplas till en hög efterfrågan på arbetskraft och att arbetskraftsutbudet inte har återhämtat sig från fallet under pandemin.

Motståndskraft i Euroområdet men nedgång på väg

Euroområdet plågades år 2022 av kriget i Ukraina som medförde kraftigt stigande priser på el, snabbt stigande inflationstakt, höjda räntenivåer och en förmörkad framtidsbild hos företag och hushåll. Trots detta visade ekonomin stark motståndskraft. Men den ekonomiska aktiviteten reducerades under slutet av året och det är en utveckling som bedöms fortsätta under 2023. Den kan betyda att området går in i en förhållandevis mild recession. Arbetslösheten ligger fortfarande på en historiskt låg nivå men det mesta talar för att den börjar öka under innevarande år. Mycket talar också för att ECB fortsätter att höja räntan, åtminstone under första halvåret 2023.

Den svenska ekonomin krymper under 2023

Den svenska ekonomin uppvisade god motståndskraft under större delen av 2022 men under fjärde kvartalet skedde en tydlig försvagning då BNP minskade med 0,5 procent jämfört med tredje kvartalet. De främsta bakomliggande orsakerna var ett fall i investeringarna, såsom en tydlig nedgång av bostadsinvesteringarna, samt en svagare privat konsumtion. Därutöver sker en försämring av ekonomin  för regioner och kommuner, vilket är en följd av att inflationen driver upp kostnaderna för inköp av varor och tjänster. Dessutom har de kostnader för pensionsåtaganden och för ökad arbetslöshet. Lägg därtill att deras skattebas försämras genom en svag utveckling av antalet arbetade timmar. Exporten av industrivaror bedöms klara sig bättre genom kostnadsfördelen av en svag krona och lägre energipriser jämfört med konkurrentländer. De framåtblickande indikatorerna talar för en fortsatt reducerad svag ekonomisk utveckling och den betyder att Sverige går in i en recession i början av 2023. Sammantaget bedömer vi att BNP minskar med 1,5 procent 2023 och att det sker en blygsam ökning med 1,0 procent 2024, vilket kan jämföras med en tillväxt på 2,6 procent 2022.

Nedåtrisken är större än chansen till uppgång av ekonomin och det sammanhänger med att vi bedömer att Riksbanken kommer att höja sin räntebana ytterligare. Det grundar sig på att den underliggande inflationen fortsatt stiga, men framför allt på att centralbankerna i USA och i eurozonen höjt sina räntebanor. Riksbanken är nämligen bakbunden. Den svaga svenska kronan leder till att importvaror stiger tydligt i pris, vilket medfört att inflationen är högre i Sverige än i grannländerna. En avvikelse i penningpolitiken via lägre räntehöjningar än i omvärlden leder till att kronan försvagas ytterligare, vilket ger högre inflation. På liknande sätt är finanspolitiken bakbunden, en mer expansiv politik leder till att man stimulerar till högre inflation som i sin tur leder till en högre räntenivå. Som det ser ut i dagsläget är risken liten för en löne- och prisspiral vilket kan innebära att recessionen inte behöver bli långvarig.

Den svenska ekonomin försämras mera jämfört med många andra länder. Det sammanhänger med att svenska hushåll är högt skuldsatta och därmed mera räntekänsliga. Lägg därtill att inslaget av obundna lån eller lån med kort bindningstid är betydligt större i Sverige än i flertalet andra länder. Det innebär att Riksbankens räntehöjningar påverkar ekonomin betydligt snabbare än i andra länder.

Många hushåll har upplevt under lång tid att det nästan är ”gratis” att låna pengar, och här har både Regering och Riksbank ett stort ansvar, säger Tord Strannefors.

Stark arbetsmarknad 2022

Den svenska arbetsmarknaden har förblivit stark, och de dominerande problemen under 2022 var en rekordstor brist på arbetskraft och att en stor andel av arbetslösheten var strukturellt betingad. Sysselsättningstillväxten reducerades dock under året men sysselsättningsläget var starkare än väntat vid inledningen av 2023. För fortsättningen av 2023 bedöms sysselsättningen börja att minska allt mer tydligt, men räknat som årsgenomsnitt blir dock sysselsättningen högre jämfört med 2022 på grund av starka ingångsvärden i början på året. Mellan 2023 och 2024 minskar sysselsättningen.

Jämfört med andra länder har den svenska arbetsmarknadspolitiken fungerat bra, vilket bland annat åskådliggörs att fler vill in på arbetsmarknaden i Sverige. Den stora reformeringen av Arbetsförmedlingen är i detta perspektiv mycket överraskande, säger Tord Strannefors.

Arbetslösheten ökar under 2023

Det är framförför allt tillfälligt anställda som känner av försämringen på arbetsmarknaden och det drabbar bland annat grupper som är på väg in på arbetsmarknaden. Detta slår hårdast mot ungdomar och utrikesfödda. En viss försämring sker också för fast anställda vilket indikeras av den stora uppgången av antalet varslade om uppsägning under inledningen av 2023. Vi bedömer att arbetslösheten ökar från 7,5 procent 2022 till cirka 7,7 procent 2023 och till cirka 8,7 procent 2024.

Svår marknad för näringar beroende av inhemsk efterfrågan

Sett på olika näringar minskar sysselsättningen mest inom delar av den privata tjänstesektorn såsom detaljhandeln, hotell och restaurang, och transport. Men även byggnadsverksamheten drabbas mer än andra näringar. Däremot blir försvagningen av sysselsättningen mindre inom industrin vilket bland annat sammanhänger med den svaga kronan. Företagen har också insikten att rekryteringsproblemen kommer att slå hårt under nästa konjunkturförstärkning varvid man väljer att behålla arbetskraft med god utbildning. Den försämrade ekonomin inom kommuner och regioner leder till svag utveckling av  sysselsättningen inom kommunal sektor de kommande åren, men det är också en sektor som har stora rekryteringsproblem oavsett konjunktur.

Förändrad regional kartbild

Den förändrade regionala kartbild över arbetsmarknaden som vi presenterade i föregående prognos har i stora delar bestått. Utvecklingen på de regionala och lokala arbetsmarknaderna uppvisar ett mönster som många inte trodde var möjligt. Det visar att arbetsmarknader som historiskt haft den högsta arbetslösheten gått till den lägsta nivån. Glesbygden har haft den största nedgången av arbetslösheten och deras arbetslöshetsnivå är nu lägre än den i storstäderna.

Det finns två viktiga indikatorer att ta fasta på när det gäller potentialen att öka sysselsättningen. Den ena är utvecklingen för arbetskraften och den andra är arbetslöshetsnivån. Arbetskraften minskar i glesbygdskommuner och ökningen är marginell i övriga små och medelstora kommuner. Det innebär begränsade möjligheter att öka sysselsättningen förutom att ytterligare nedbringa den redan låga arbetslösheten bland dem som är matchningsbara till de lediga jobben. I tätbefolkade regioner finns emellertid en fortsatt möjlighet att öka sysselsättningen även om inslaget av strukturarbetslösa är högt. En viktig orsak till den svagare utvecklingen i mindre kommuner är att det sker stora pensionsavgångar. Samtidigt sker ett litet tillskott av yngre utbildad arbetskraft. Detta innebär att arbetsgivare får svårare att klara sin försörjning av arbetskraft under 2020-talet även om läget lättar något under åren 2023 och 2024. Lågkonjunkturen väntas slå hårdast mot tätbefolkade regioner med stor exponering mot privata tjänster. Små och medelstora kommuner har inte så stor privat tjänstesektor varvid den negativa effekten på sysselsättningen blir mindre.

En stor del eller ungefär två tredjedelar av sysselsättningsökningen i glesbygd samt i övriga små och medelstora kommuner består av utrikes födda, vilket bidragit till att sysselsättningen kunnat öka. I den situationen diskuterar politiska beslutsfattare olika sätt att begränsa arbetskraftsinvandringen, vilket aktivt bidrar till att slå undan benen på kommunerna för att de ska kunna förbättra rekryteringsbasen. Det drabbar i synnerhet glesbygden samt övriga små och medelstora kommuner. I grunden handlar diskussionen om 1 900 personer som beviljats arbetstillstånd inom yrken med låga kvalifikationskrav.

Det är mycket förvånande att det råder koncensus att begränsa arbetskraftinvandringen, trots att detta kommer att drabba många kommuner i Norrland hårt, säger Tord Strannefors.

Samtidigt finns tron att arbetslösa i stor utsträckning ska flytta till regioner med stora arbetskraftsbehov. Det är mer en önskedröm än en reell verklighet. Orsaken att flytta till jobb utgör bara en mindre andel av samtliga inrikes flyttningar och dessutom är inslaget av strukturarbetslösa stort i regioner med högre arbetslöshet. Den sammantagna politiken försämrar möjligheten att tillsätta lediga jobb och därmed potentialen att öka den ekonomiska tillväxten och servicen till medborgarna.

Potentialen att öka tillväxten av BNP ser därmed ut att minska på lång sikt på grund av ett för lågt tillskott av nyutbildad arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden. Flera kommuner kan drabbas av sjunkande sysselsättning även på längre sikt. Det medför lägre skatteintäkter och att det blir svårare att upprätthålla kommunal service. Detta i ett läge då behoven av äldreomsorg och sjukvård kommer att öka kraftigt på grund av ett stigande antal personer över 80 år i befolkningen.

Stora arbetsmarknadspolitiska utmaningar

Det finns två stora utmaningar på arbetsmarknaden åren 2023 och 2024. Dessa två utmaningar kommer att påverka utvecklingen på lokala och regionala arbetsmarknader, inte bara de närmaste åren utan under hela 2020-talet.

·       Ökat antal långtidsarbetslösa från en redan hög nivå

·       Brist på utbildad arbetskraft med efterfrågade kompetenser

Vi kan inte se någon sammanhållen uttalad strategi på nationell nivå för att möta de förmodligen största utmaningarna i modern tid. Det är oklart i vilken grad den omlagda arbetsmarknadspolitiken kan klara av att hantera en ökad långtidsarbetslöshet, inte minst i ett läge då anslaget som styr personalresurserna ska minska ytterligare till 2024 (-10,6 procent jämfört med 2022). Arbetsmarknadspolitiken är inte särskilt prioriterad på det nationella planet utan mycket större ansvar faller på kommunerna. De insatser som finns idag inom politikområdet är inte på långa vägar några effektiva verktyg för att klara framtida utmaningar. Framtidsscenariot över arbetsmarknaden är mot denna bakgrund synnerligen osäkert. Svamac lämnar i föreliggande rapport några förslag på insatser som kan både mildra bristen på utbildad arbetskraft och minska den höga strukturarbetslösheten (långtidsarbetslösheten).

Strukturarbetslösheten blir en ökad utmaning

Strukturarbetslösheten[1] har ökat kraftigt de senaste 20 åren och tagit ett stort kliv uppåt vid varje konjunkturförsvagning. Den har på senare tid legat runt 45 procent av den totala arbetslösheten. Strukturarbetslösheten väntas öka ytterligare under åren 2023 och 2024 och bli en än större utmaning. Under perioder av starkare konjunktur har nivån inte minskat i önskvärd omfattning. Mot den bakgrunden och att arbetsmarknadspolitiken har en för låg prioritet riskerar Sverige att befästa sin position som ett av de länder med högst arbetslöshet inom EU. En hög andel av de arbetslösa är därmed inte aktuella för de nya jobben.

Den enda stora vägen att reducera strukturarbetslösheten är utbildning för arbetslösa som har en svag utbildningsbakgrund, något som försämrats undan för undan. Tidigare tittade andra länder på Sverige med avundsjuka ögon, man pratade om den svenska modellen som numera har krackelerat, säger Tord Strannefors.

Långtidsarbetslösheten har under vintern blivit högre bland kvinnor än män. Den sämre utvecklingen för kvinnor ser ut att ha ett samband med att extratjänsterna avvecklades. Inom övriga subventionerade anställningar dominerar nämligen männen kraftigt, inte minst nystartsjobb som nu är den primära åtgärden för att bekämpa långtidsarbetslöshet. Den verktygslådan som funnits har inte varit tillräcklig för att vända den uppåtgående trenden hittills under 2000-talet. Det finns heller inga nya förslag på kraftfulla insatser från något politiskt parti för att förändra den bilden. Den försämring som sker avseende långtidsarbetslösheten slår hårdast mot de som är mest utsatta på arbetsmarknaden.

Problemet är dessutom större än det som redovisas i den löpande statistiken. Det råder nämligen en stor och ständig rundgång mellan arbetslöshet, åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken, korta jobb och att drabbade hamnar utanför arbetsmarknaden. Det är en negativ cirkel som inte kunnat brytas vilket är medför stora kostnader för individer och samhälle. Här finns den absolut största ineffektiviteten inom arbetsmarknadspolitiken.

Kvarstående brist på utbildad arbetskraft

Bristen på utbildad arbetskraft har ökat kraftigt. Den berör mer eller mindre samtliga näringsgrenar. De privata aktörer som ska sköta en betydande del av matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb har inte åstadkommit de underverk som arkitekterna bakom politiken framhållit. Bristen på arbetskraft vid rekryteringar har istället ökat till nya rekordnivåer.

På kort sikt sker en allmän dämpning av efterfrågan på arbetskraft vilket får till följd att bristen på utbildad arbetskraft mildras. Högre arbetslöshet medför att tillgången på utbildade ökar. Det kommer dock att finnas en fortsatt akut brist på utbildade inom sjukvårdsyrken. Vårdavdelningar tvingas stänga på grund av personalbrist, operationer senareläggs och köerna inom svensk sjukvård är rekordlånga. För de anställda inom vården är löner och arbetsförhållandena sämre än inom andra yrkesområden varvid personal lämnar sina yrken, vilket spär på bristen på utbildade med sämre arbetsförhållanden som följd.

Parallellt med vårdkrisen sker stora investeringar och satsningar inom industrin på flera håll i landet, bland annat i norra Sverige. Om dessa satsningar ska realiseras behöver företagen rekrytera arbetskraft från andra regioner, näringar men även göra rekryteringar från utlandet. Ett sannolikt scenario är att anställda inom välfärdstjänsterna övergår till arbeten inom de expansiva branscherna där löner och arbetsvillkor är bättre. Ambitionen att strypa arbetskraftsinvandringen så mycket som möjligt försämrar inte bara för expansiva företag utan i slutänden även arbetskraftsläget inom offentlig sektor.

Det är viktigt att på allvar möta utmaningen rörande arbetskraftsförsörjningen. Det behövs nya tydliga strategier i ett läge då det finns ett litet rådrum till att genomföra sådana. Politiska företrädare och tjänstemän på olika nivåer i samhället har fortfarande  inte fullt ut insett vidden av de konsekvenser den pågående utvecklingen får för svensk ekonomi och näringsliv och inte minst för den offentliga servicen runt om i landet. Brist på utbildad arbetskraft har funnits från tid till annan och den vanliga inställningen är att detta inte är så ovanligt eller alarmerande. Tillgången på arbetskraft på fem till tio års sikt är dock betydligt sämre än någonsin enligt vår bedömning. Utvecklingen påverkas av stora pensionsavgångar, ett lågt tillflöde av yngre med yrkesutbildning, inte tillräckligt fungerande utbildningsväsende, en hög strukturarbetslöshet samt en restriktivare syn på arbetskraftsinvandring.

[1] Vi mäter den i antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa längre än ett år) och den kan även mätas i antalet arbetslösa med utsatt ställning på arbetsmarknaden.

Hur du beställer vår prognos

Prognosen i helhet går att beställa via mejl. Den fulla versionen innehåller djupare analyser med internationellt, nationellt och regionala perspektiv. Vi redovisar även detaljerad data som ger en mycket god överblick kring det rådande och framtida klimatet på arbetsmarknaden fram till år 2024. I avsnittet Förslag till nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder har våra analytiker tagit fram konkreta åtgärdsförslag för att dämpa effekten av framtida utmaningar.