Goda nyheter är att framtidens arbetsmarknad ser ljus ut för de som har skaffat sig en god utbildning på minst gymnasial nivå och söker arbete. Men detta är inte goda nyheter för alla de företag och offentliga arbetsgivare som behöver anställa personal.

Men detta är väl inget nytt? Brist på utbildad arbetskraft har funnits från tid till annan så det kan vi leva med även framöver är en vanlig inställning. Svamac ser dock att bristen på utbildade kan nå oanade höjder under 2020-talet, blir rekordstor när den för närvarande sämre konjunkturen vänder upp. Många arbetsgivare kommer då helt enkelt inte att kunna realisera sina framtidsplaner. Offentliga verksamheter såsom sjukvård och äldreomsorg kommer att få allra svårast på grund av hård konkurrens om den utbildade arbetskraften med privata företag, och det gäller bland annat i fråga om löner, arbetsmiljö och arbetsvillkor. Det blir även en mycket hård konkurrens om arbetskraften mellan stad och land. Vissa arbetsgivare och vissa kommuner blir vinnare i den dragkampen, det vill säga de som är förutseende och proaktiva.

Det är väldigt överraskande att debatten om att vidta insatser är så gott som död.

Vill Sverige få en svag sysselsättningsutveckling, och till och med riskera minskad sysselsättning i en stor del av landets 290 kommuner? Detta leder oundvikligen till sämre kommunalekonomisk situation, sämre offentlig service och investeringsprojekt som, helt eller delvis, inte går att genomföra. Än finns det tid att ändra utvecklingen och möta utmaningen, men då gäller det att inte sitta på läktaren som åskådare och se på när utmaningarna växer och blir utom kontroll. Det behövs nya strategier på både nationell och lokal nivå, nu, och inte senare när skadan redan är skedd. Det är med andra ord väldigt överraskande att debatten om att vidta insatser är så gott som död. I vår senaste prognos föreslår vi en rad konkreta åtgärder som bör genomföras för att stävja den ogynnsamma utvecklingen.

Sveriges resa från låg- till högarbetslöshetsland

En gång i tiden ansågs svensk arbetsmarknadspolitik vara ett föredöme i andra länder, vida känd och beundrad. Arbetslösheten var låg och långtidsarbetslösheten bekämpades effektivt med alla medel. Det ansågs som en mer eller mindre katastrof om arbetslösheten ökade till nivåer högre än 4 procent. Nu är arbetslösheten mer än dubbelt så hög. Sverige tillhör numera gruppen av länder med högst arbetslöshet i Europa, men även bland OECDs 38 länder. I december 2023 låg Sverige på plats sex efter Spanien, Colombia, Grekland, Chile och Turkiet. En position som var fullständigt otänkbar när arbetsmarknadspolitiken stod i zenit.

Varken politiska partier, organisationer eller medier reagerar över Sveriges arbetslöshetssituation. Toleransribban är numera väldigt hög och man kan undra var den ligger innan det blir reaktioner, 10 procents arbetslöshet, 15 procent, eller ligger den högre?

Den stora utmaningen är att strukturarbetslösheten är mycket hög i Sverige, det vill säga de arbetslösa som har svårt att få arbete även när det är brinnande högkonjunktur. Arbetslösheten kommer därför knappast att sjunka under 6 procent även om efterfrågan på arbetskraft skulle bli väldigt stor. Arbetslösheten nådde som lägst 6,4 procent under året 2022 då efterfrågan på arbetskraft var rekordhög. Om det ska bli möjligt att komma under 6 procent behövs avsevärt mer effektiva och framgångsrika insatser än de som nu använts inom arbetsmarknadspolitiken.

En ökad andel av den svenska arbetsmarknadspolitiken sköts av privata företag och det råder en samsyn om att detta är den rätta vägen att gå inom politikområdet. Det finns således starka politiska och ekonomiska intressen för att behålla den modellen, vilket gör det svårt att justera denna väg och för att vidta nya åtgärder för att förändra arbetssättet och arbetslöshetssituationen.

Den allenarådande slutsatsen är att arbetslösa ska kunna matchas till alla de lediga jobb som uppstår. Detta lyckades tyvärr inte särskilt bra under året 2022 då bristen på arbetskraft var rekordstor samtidigt som arbetslösheten var hög. Det var nämligen stor brist på arbetskraft som hade de kompetenser som efterfrågades och var nödvändiga vid de rekryteringar som arbetsgivarna ämnade göra. Det går inte att dra någon annan slutsats än att den arbetslöshetssituation som finns kommer att cementeras och mycket tyder på att situationen försämras ytterligare.

Vilka kommer att drabbas hårdast av arbetslöshetssituationen?

Givetvis kommer de arbetslösa som är drabbade av långa tider utan arbete att ha en mycket svår situation. Andra som drabbas, men på ett annat sätt, är de arbetsgivare som försöker rekrytera men inte finner den arbetskraft de behöver. I slutänden drabbas de kommuner där sysselsättning uteblir. Uteblivna skatteintäkter och ökade kostnader i arbetslöshetens kölvatten faller till stora delar på kommunerna, vilket försvårar att bedriva offentlig service inom bland annat skola, omsorg och sjukvård. 

Se vidare Svamacs beskrivning av arbetslöshetsläget i den nyligen presenterade prognosen med förslag på nya insatser som riktas mot att bekämpa långa tider i arbetslöshet. Prognosen går att beställa via mejl här.