Räntepolitiken har kommit alltmer i fokus, vilket givetvis sammanhänger med att inflationen ökat till en hög nivå och botemedlet är stigande räntor för hushåll och företag. Men vilka konsekvenser har Riksbankens penningpolitik egentligen fått?

Riksbankens expansiva penningpolitk

Värt att notera är att den svenska Riksbanken har fört en mycket expansiv penningpolitik i nästan tio år innan de började strama åt politiken sommaren 2022. Den så kallade nollräntepolitiken infördes sommaren 2014 och bestod alltså i åtta år. Den var t o m negativ under åren 2015 till 2019. Denna strategi användes trots att det rådde en i förhållandevis god tillväxt i ekonomin. Motiveringen från Riksbanken var att inflationen var mycket lägre än deras inflationsmål på 2 procent, och det fanns även en rädsla för deflation. Den expansiva penningpolitiken fortsatte åren 2020 till sommaren 2022, vilket också sammanhängde med att övervintra ekonomin under pandemin. Bilden nedan visar styrräntan från januari 1994 till september 2022.

Det är emellertid viktigt att förstå att Riksbankens inflationsmål på ca 2 procent plus minus 1 procent inte vilar på en vetenskapliggrund. Den är satt utifrån subjektiva kriterier. Målet kunde lika gärna ha varit 1,5 procent, 1 procent eller 3 procent.

Riksbanken har frångått skolboken

Den traditionella penningpolitiken är enligt skolboken åtstramande under år med högkonjunktur och expansiv under perioder med lågkonjunktur, men som nämnts har politiken varit expansiv under år med god tillväxt. Nästa bild visar BNP tillväxten under åren 1951 till 2021, och att tillväxten var förhållandevis god under den långa period som Riksbanken förde en expansiv penningpolitik. Den förda politiken medförde att det penningpolitiska vapnet förbrukades under dessa år.  Det blev också i praktiken i det närmaste gratis att låna pengar, vilket också svenska hushåll gjorde. Det drev upp priserna på hus och lägenheter kraftigt.

Det märkliga var att den politiken åtnjöt förvånansvärt lite kritik från bland annat ekonomer och andra samhällsdebattörer eller för den delen inom den politiska debatten. Den bidrog också till att förmögenhetsskillnaderna ökade till en rekordnivå, vilket helt kan kopplas till att värdena på hus och lägenheter, sommarstugor, skogsegendomar, aktier osv nådde rekordnivåer, samtidigt som värdet av banktillgodohavanden minskade i reala termer, trots en obetydlig inflation. Det är värt att notera att den förda politiken gynnade de rikaste samt medelklassen. Förlorarna är gruppen som inte äger sitt boende och har pengarna på ett bankkonto samt gruppen som drabbats av utanförskap.

Centralbankernas agerande kan ha bidragit till den inflation vi ser idag

Riksbanken gjorde också omfattande köp av obligationer och värdepapper för att trycka ned räntenivån i ekonomin och i viss mån för att försvaga kronkursen. Dessa köp var mycket stora under Coronapandemin. En stor andel av dessa köp utgjordes av statsobligationer. De finansierades genom att trycka nya pengar (elektroniska pengar) och denna strategi användes inte bara av den svenska Riksbanken utan av merparten av centralbankerna runt om i världen.

Den förda politiken från Riksbanken och centralbankerna kan vara en orsak bakom den höga inflationen idag, dvs en ökad penningmängd leder till att värdet på pengar minskar. Givetvis har prisuppgången förstärkts av kriget i Ukraina och Rysslands strategier för att minska tillgången på gas.

När Riksbanken trycker pengar ökar penningmängden i ekonomin, och det ska leda till ett tryck nedåt på räntenivån, både den korta och långa. Den svenska Riksbanken strävade också till att hålla kronan undervärderad, vilket syftade till att vi skulle importera inflation. Det knepiga denna gång var att nästan alla centralbanker använde samma strategi, vilket är okänd mark för ekonomer men också för bankerna.

Hushållens skuldsättning

Den förda politiken ledde till att hushållens skuldsättning ökade dramatiskt eftersom det blev extremt billigt att låna pengar. Hushållens skuldsättning har därvid nått en rekordnivå vilket illustreras av bild nedan. Hushållens skulder utgör ca 200 procent av deras disponibla inkomster, vilket kan jämföras med 130 procent under 1990-talskrisen. Bilden visar också hushållens kostnader för lånen, vilka låg på en mycket låg nivå. Kostnaden för att låna pengar har alltså legat på en historiskt låg nivå. I takt med att Riksbanken höjer räntan kommer denna kostnad att öka undan för undan, vilket tillsammans med hög inflation som härstammar från bland annat ökade livsmedels-, energi-, och drivmedelspriser. Detta kommer att leda till att priser på hus- och lägenheter minskar undan för undan och en nedgång på 20–30 procent är inte osannolik. Vidare leder detta givetvis till att privat konsumtion reduceras påtagligt, vilket drabbar handel och hushållsnära tjänster.

Den amerikanska centralbanken (FED) höjde sin styrränta till ca 4 procent i början på november. Banken deklarerade att flera ytterligare höjningar ligger i deras strategi och det betyder att styrräntan kommer att nå ca 5 procent under första halvåret 2023. Även den europeiska centralbanken (ECB) kommer att öka sin ränta från dagens nivå på 2 procent till närmare 3 procent under det närmaste halvåret. Även den svenska Riksbanken kommer att fortsätta att höja räntan, kanske med 0,75 procent i slutet av november och nå 2,5 procent. Sedan följer flera höjningar.

Det betyder att priserna på hus och lägenheter fortsätter att falla och en följd blir att allt fler hushåll hamnar i ekonomiska svårigheter. Börsen är omöjlig att sia om men den kommer åtminstone bli mycket volatil (stora rörelser upp och ned). Den restriktiva penningpolitiken kommer att leda till ökad arbetslöshet och påtagligt fall i bostadsinvesteringarna. Vidare försvagas den privata konsumtionen påtagligt vilket slår hårt mot hushållsnära tjänster, och givetvis till ökad arbetslöshet.