Alltmer kritiskt att riksdagen vidtar åtgärder för att motverka arbetskraftsbristen

Förutom att matchningen upplevs som ett problem hos många aktörer på arbetsmarknaden, så finner sig nu allt fler regioner i en situation där arbetskraften sinar och reserverna snart står helt tomma. Det sker samtidigt som andelen 80 år och äldre i befolkningen blir större och således även ökar försörjningsbördan för de som ännu befinner sig i arbetslivet. Så vad gör man när arbetskraften inte räcker till?

En grupp som blir allt mer intressant är de pensionärer som kan tänka sig att komma tillbaks till arbete – om de slipper skattesmällen. Regelverket kring tjänstepensionen är i trängande behov av en modernisering för att passa dagens arbetsliv bättre.

Riksdagen har inte gjort tillräckligt

Att befolkningen i Sverige lever allt längre är ett gott kvitto på ett välmående samhälle. Men i takt med att vi lever längre har riksdagen även varit tvungna att fatta nödvändiga beslut i syfte att upprätthålla vårat välfärdssystem, så som den höjda pensionsåldern. Men för den som redan gjort valet att gå i pension och sedan ångrar sig kan ett återinträde på arbetsmarknaden bli dyrt.

Den allmänna pensionen går att pausa. Det innebär att den som vill återgå till full sysselsättning eller ta uppdrag på arbetsmarknaden kan göra det utan att riskera en höginkomstskatt. Men för den som påbörjat utbetalningarna av sin tjänstepension är reglerna annorlunda. Tjänstepensionen går till skillnad mot den allmänna inte att stoppa eller ändra i efterhand.

Riksrevisionen var kritisk mot regelverket redan 2014

Den snåriga djungeln av avtal och lagstiftning som berör just pensionen har varit under granskningen tidigare. 2014 publicerade till exempel Riksrevisionen Att gå i pension – varför så krångligt? Utredningen syftade till att granska hur vida staten skapat förutsättningar för att det samlade pensionssystemet ska ge individen tillräckliga möjligheter att göra bra pensionsval.

Riksrevisionen kom då fram till att det finns delvis motsägelsefulla skillnader i valmöjligheter och regler mellan främst allmän pension och tjänstepension, men även mellan olika tjänstepensionsavtal. Komplexiteten gör att valfriheten i praktiken begränsas för många och att utformningen av förval får en mycket stor påverkan på individens val.

Riksrevisionens utredning lyfte även fram att det i huvudsak är utformningen av inkomstskattelagen som förhindrar att tjänstepensionen omfattas av samma flexibilitet som den allmänna pensionen. Vidare föreslog Riksrevisionen att regeringen kan underlätta och påskynda angelägna förändringar inom tjänstepensionen genom en anpassning av inkomstskattelagens begränsningar av uttag av tjänstepension.

Sedan dess har det inte hänt mycket trots att flera motioner avseende just en reglering av bestämmelserna kring tjänstepensionen varit uppe i riksdagen. Lagen som behöver omformuleras för att kunna pausa tjänstepensionsutbetalningarna är Inkomstskattelagen 58 kap 11 §. Det finns redan ett liggande förslag på en omformulering i Tjänstepensionsbeskattningsutredningens slutbetänkande SOU 2015:68, Tjänstepension och tryggandelagen, som skulle göra det möjligt.

Svenskt Näringsliv är en av de aktörer som drivit frågan om att justera regelverket kring tjänstepensionen. De publicerade nyligen en artikel som bland annat belyser att många pensionärer inte tycker det är någon idé att jobba eftersom så mycket går bort i skatt när inkomsten läggs ovanpå pensionen. Dessutom blir många överraskade över regelverket när de inte får pausa utbetalningarna. Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta, berättade i artikeln att många som ringer in blir förbannade när de får beskedet.

Samtidigt skriker många arbetsgivare efter arbetskraft och det finns både kollektiva och individuella vinster med ett mer flexibelt pensionssystem. Genom ett längre arbetsliv bidrar fler till det allmänna skatteunderlaget, och för den som saknar gemenskapen och stimulansen från arbetslivet kan arbetsplatsen vara en värdefull tillgång på individnivå. Trots detta är regeringens senaste besked att möjligheten att pausa tjänstepensionen ingår i en pågående översyn av avdragsreglerna.

Hela pensionssystemet står inför en reform som troligtvis kommer att bli mycket omfattande. Bland annat utreder man möjligheten att skapa en gemensam ansökan för den allmänna pensionen och tjänstepensionen. En enhetlig modell för både staten och parterna på arbetsmarknaden har efterfrågats en längre tid. Men hur länge till har vi råd att vänta?

Stora pensionsavgångar skapar stress på arbetsmarknaden

Bristyrken finns inom så gott som alla branscher och i många yrkesområden. Offentlig sektor är hårdast drabbad och bristen på arbetskraft är särskilt akut inom utbildning samt vård och omsorg i hela riket. Inom privat sektor är det stor brist på arbetskraft inom framförallt industri och transport, men också inom byggindustri - ett område som har ett stort inslag av utländska entreprenörer och utstationerad arbetskraft. Vad som kan vara svårt att greppa är omfattningen av problemet med negativ kompetensförsörjning och hur pass stora effekterna faktiskt blir. I de regioner där arbetskraften sinar, vilket är så gott som alla regioner i Sverige utanför storstadsområdena, hjälper det inte att bara skjuta till nytt kapital eftersom det inte finns någon att avlöna längre. För stora satsningar inom välfärdstjänsterna kan därför innebära att pengarna äts upp i den administrativa processen då det är stor brist på utbildad arbetskraft.

Som exempel kan vi ta situationen för Dalarnas kommuner, ett typiskt län i Sverige. Samtliga kommuner beräknas få en negativ differens mellan in- och utflöde på arbetsmarknaden fram till år 2030.

Utvecklingen ställer inte bara till det för företag och arbetsställen inom privat näringsliv som vill expandera och därmed nyanställa, utan störst negativ effekt återfinns inom den offentliga tjänstesektorn. Vård och omsorg är den näringsgren som i flest i regioner har den största negativa differensen av in- och utflöde. Det är särskilt bekymmersamt eftersom de äldre blir fler och i sin tur kommer att ha ett ökat behov av just vård och omsorg. För regioner som omfattas av problematiken med arbetskraftsbrist - vilket i princip är nästan hela landet - blir ett stort problem att skatteunderlaget eroderar samtidigt som utgifterna inom vården ökar. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det därför nödvändigt att underlätta för så många som möjligt att ingå i sysselsättningen.