Ny korttidsprognos för ekonomi och arbetsmarknad fram till 2024

Den prognos som Svamac lade i våras visade sig vara något för optimistisk, men de bedömningar som gjordes för arbetsmarknaden stämmer ganska väl för år 2022. Den svenska konjunkturen försvagas undan för undan och alla framåtblickande indikatorer pekar på en ytterligare försvagning. Det innebär att det kommande året kännetecknas av lågkonjunktur och att en tydlig vändning uppåt kommer tidigast 2024.

Recessionen är här - stora utmaningar för ekonomi och arbetsmarknad

Den prognos som Svamac lade i våras visade sig vara något för optimistisk, men de bedömningar som gjordes för arbetsmarknaden stämmer ganska väl för år 2022. Den svenska konjunkturen försvagas undan för undan och alla framåtblickande indikatorer pekar på en ytterligare försvagning. Det innebär att det kommande året kännetecknas av lågkonjunktur och att en tydlig vändning uppåt kommer tidigast 2024.

Den centrala frågan är hur djup nedgången blir. Det vanliga är att den blir djupare än vad lagda prognoser bedömer. vilket talar för att de kommande åren blir förhållandevis kärva ur ett ekonomiskt perspektiv.  Detta blir giltigt för både den globala konjunkturen och den svenska. Det betyder att arbetsmarknaden kommer att försvagas framöver och arbetslösheten kommer att öka under de kommande åren. Inflationen har nått en mycket hög nivå, 9,7 procent i september 2022, och det innebär att Riksbanken fortsätter att höja sin styrränta i hög takt. Den höjdes nyligen med 1 procentenhet till 1,75 procent, vilket betyder att penningpolitiken blir åtstramande under det kommande året.

Finanspolitiken kan dock komma att bli expansiv, men riskerar då att trigga fram en ännu högre räntenivå. Det betyder att den svenska ekonomin mer eller mindre kommer att kännetecknas av stagflation, dvs en hög arbetslöshet och inflation samtidigt. Den höga inflationen – något vi varnade för i Svamacs senaste prognos – kommer att påverka svensk ekonomi påtagligt under de kommande åren.  Det sammanhänger bland annat med att hushållens realinkomster kommer att gröpas ur ordentligt. Vidare sjunker värdet på banktillgångar i reala termer samtidigt som vi får fortsatta nedgångar på börsen och sjunkande hus- och lägenhetspriser. Detta kommer att påverka den privata konsumtionen påtagligt, liksom viljan hos företagen att investera i maskiner och inventarier samt i lokaler och fastigheter.

Svag global konjunktur

Den globala ekonomin försvagas undan för undan, och nyligen lagda prognoser har blivit allt dystrare liksom de framåtblickande indikatorerna. Bilden under slutet av sommaren var enligt lagda prognoser att recessionen skulle bli mild och förhållandevis kortvarig. Det finns nu fler som befarar att nedgången kan komma att bli både djupare och mer långvarig, något som förefaller rimligt enligt Svamacs åsikt. Hushållen runtom i världen får bevittna att realinkomsterna gröpas ur och de drabbas av att Centralbankerna trycker upp räntenivån påtagligt samt höga energipriser. Detta kommer att leda till en försvagad privat konsumtion och fallande investeringsvilja hos företagen. Detta påverkar bland annat svensk export negativt.

Det är värt att notera att enligt gamla tumregler dröjer det 6 – 12 månader innan Centralbankernas räntehöjningar slår igenom på ekonomin fullt ut. Exempelvis har de svenska hushållen inte ännu förstått vidden av hur deras ekonomi kommer att drabbas av räntehöjningarna, vilket kommer att uppenbaras framöver. Det finns också en påtaglig risk att löntagarna kommer att kräva kompensation för inflationen, vilket i sådana fall riskerar att leda till en alltmer lönedriven inflation. Detta är ett skräckscenario för centralbankerna, men tendenserna finns i USA, Storbritannien och i vissa länder i Europa. Dock inte ännu i Sverige, vilket är positivt. Det kräver dock att Riksbanken fortsätter att visa musklerna så att den höga inflationen endast blir kortvarig. Vidare har risken ökat för att kriget i Ukraina blir långvarigt.

De lagda prognoserna räknar på en global BNP-tillväxt på cirka 3 procent i år och med drygt 2,5 procent 2023, dvs en förhållandevis mild recession. Detta trots att ytterligare snabba räntehöjningar kommer att genomföras av merparten av centralbankerna samtidigt som det mesta talar för att inflationen förblir hög åtminstone en bit in på 2023. Det finns en hel del som talar för att dessa BNP-siffror kommer att revideras ned under de kommande månaderna. Det är också värt att påpeka att penningpolitiken inte kan användas som stimulator framöver samtidigt som finanspolitiken blir bakbunden, eftersom ekonomiska stimulanser riskerar att öka inflationen och därmed trycka upp räntenivån ytterligare. Vi gör vidare bedömningen att världsekonomin kommer att kännetecknas av stigande arbetslöshet och hög inflation, dvs. att stagflationen återkommer.

USA:s ekonomi försvagas

Den amerikanska ekonomin kommer att försvagas undan för undan, och Fed (amerikanska centralbanken) kommer fortsätta att höja räntan som för närvarande ligger på ca 3 procent.  Den förda penningpolitiken kommer att försvaga den privata konsumtionen och bruttoinvesteringarna. Den amerikanska arbetsmarknaden är dock fortfarande mycket stark och arbetslösheten befinner sig på en rekordlåg nivå. Det har lett till en tilltagande brist på arbetskraft inom många yrken, och det är en faktor bakom löneökningarna. Till detta kan läggas en ökad risk för ökade lönekrav pga. sjunkande realinkomster. Det har ökat risken för en löneprisspiral. Dock har inte utbudet av arbetskraft återhämtat sig från försvagningen under pandemin. Det tycks vara så att många äldre som lämnade arbetsmarknaden under pandemin inte återkommit. Dessutom har immigrationen försvagats.

Under de kommande åren bedöms arbetslösheten komma att öka i USA och från 3,7 procent augusti 2022 till ca 5 procent under det kommande året Det finns också en del talar för att fler kommer att lämna arbetsmarknaden vilket dämpar ökningen av arbetslösheten. Förhoppningsvis leder det till att lönetrycket dämpas, vilket ökar sannolikheten att Feds räntehöjningar kan upphöra, och övergå till en viss sänkning, åtminstone under 2024.

Stora ekonomiska utmaningar i EU

Ekonomin inom EU plågas av energikrisen och en mycket hög inflation. Lägg därtill att flera länder är mycket skuldtyngda och budgetunderskotten för stora. Arbetsmarknaden har dock återhämtat sig och arbetslösheten är förhållandevis låg. Det har fått till följd att rekryteringsproblemen ökat undan för undan. Dessa kommer emellertid att lindras då arbetslösheten bedöms stiga successivt eller från drygt 6 procent 2022 till närmare 8 procent 2024. Detta kan dämpa lönekraven framöver, men den mycket höga inflationen kan driva fram kompensationskrav för minskad realinkomst. Enligt lagda prognoser bedöms löneökningarna komma att bli för höga för att balansera ECB (europeiska centralbankens) inflationsmål. ECB kommer att öka sin ränta betydligt under det närmaste halvåret, och det finns en del som talar för att inflationen är nära sin peak. Kriget i Ukraina påverkar konjunkturen negativt och den nyvalda regeringen i Italien kan hämma EU:s samstämmighet. Under de närmaste åren kommer området att kännetecknas av en recession och den drivs av en svag privat konsumtion och försvagade investeringar. De offentliga finanserna försvagas och allt talar för att de offentliga skulderna ökar ytterligare. BNP gav överraskande starka tillväxttal under första halvåret vilket betyder att BNP bör växa med drygt 2 procent år 2022. Däremot räknar vi med att BNP faller något under 2023.

Den kinesiska tillväxten blir förhållandevis svag i år eller cirka 3,5 %. Likviditetskrisen i fastighetssektorn har fortsatt vilket bland annat lett till att byggprojekt avbrutits. Till detta kommer stora nedstängningar av städer pga. Covid. Den kinesiska centralbanken har sänkt styrräntan för att stimulera ekonomin och därtill kan läggas att banken ökat likviditeten genom köp av statsobligationer. Det finns också en rädsla för inflation vilket medfört att regeringen varit återhållsamma med finanspolitiska stimulanser. Tillväxten bedöms bli förhållandevis låg under kommande år och klart understiga det långsiktiga genomsnittet.

Den svenska konjunkturen försvagas snabbt

Alla framåtblickande indikatorer har fallit tillbaka och understryker att Sverige kommer att befinna sig i recession åtminstone under det närmaste året. Den så kallade barometerindikatorn har fallit tillbaka påtagligt och låg i september klart under värdet 100, vilket indikerar en aktivitet inom det privata näringslivet som är mycket lägre än det historiska genomsnittet. Tjänstesektorn och framför allt handeln har blivit mycket pessimistiska för framtiden.  Hushållens framtidstro har fallit tillbaka till en historiskt låg nivå. Framför allt industrin och i viss mån bygg uppvisade en högre aktivitet än normalt. Dock är båda näringarna inne i en negativ tendens avseende framtiden. Inköpschefsindex för industrin har fallit tillbaka kraftigt och värdet för september var strax under 50. Detta indikerar att industrin tydligt känner av lågkonjunkturens vindar. Dessutom kommer byggnadsverksamheten att gå in i en mycket svag period och i kommande mätningar talar allt för att prognoserna kommer att bli allt dystrare för det kommande året.

Tillväxten i den svenska ekonomin var överraskande stark under första halvåret 2022. Månadsstatistiken indikerar en tydlig avmattning under tredje kvartalet. Hushållens realinkomster faller kraftigt pga. av den höga inflationen, vilket kan kopplas till kraftigt ökade energi- och livsmedelspriser. Till detta kommer påtagligt ökade räntekostnader. Även hushållens besparingar sjunker påtagligt i värde. Den höga inflationen gröper ur bankkontona tydligt och det förefaller mycket märkligt att storbankerna får fortsätta att låna upp pengar gratis från hushållen. Dessutom reduceras priserna på hus och lägenheter och mycket talar för att prisnedgången på bostäder fortsätter ett bra tag till. Hushållens förmögenhet har också drabbats av fallande börser runt om i världen. Detta har lett till att hushållens bedömning för den egna ekonomin ligger på en historiskt låg nivå. Hushållen är dock något mindre dystra avseende landets ekonomi även om den ligger klart under det historiska genomsnittet. Detta borgar för en mycket svag privat konsumtion framöver.

Lägg därtill att många hushåll är mycket skuldtyngda då skuldnivån jämfört med disponibla inkomster ligger på en rekordnivå eller knappt 200 procent av inkomsterna.  En stor andel ligger emellertid på lån tagna för köp av hus och lägenheter, men besvärande för dessa hushåll är att priset på hus och lägenheter minskar. Den utvecklingen fortsätter framöver. Däremot ligger fortfarande räntekostnaderna på en förhållandevis låg nivå av inkomsterna, men den andelen kommer att öka tydligt under de kommande åren. Detta indikerar att många hushåll kommer att få en mycket ansträngd ekonomi.

Den svaga privata konsumtionen framöver kommer att drabba restauranger och hotell samt detaljhandeln hårt.  Hushållens fallande reallöner tillsammans med påtagligt stigande räntor kommer att drabba byggnadsverksamheten hårt. Många planerade byggnadsprojekt kommer att skjutas på framtiden vilket i synnerhet slår igenom 2023, samtidigt som näringslivets bruttoinvesteringar försvagas påtagligt. Mycket talar för förhållandevis stora personalneddragningar. Vi kan också räkna med fler konkurser och nedläggningar av företag och arbetsställen under det kommande året.

Industrin drabbas av den svaga omvärldskonjunkturen och det är värt att notera att merparten av exporten går till Europa och USA. Dock förstärks konkurrenskraften av den svaga kronan vilket kan leda till ökade marknadsandelar på exportmarknaden. Den svenska industrin drabbas inte lika hårt av ökade energikostnader som exempelvis tyska företag. Detta gäller i synnerhet företag belägna i Norrland, som har nästan normala energikostnader. Svensk skogsindustri bedöms gå förhållandevis bra och det gäller i synnerhet massa- och pappersindustrin. Det sammanhänger med utvecklandet av interna system som tar vara på värmen från produktionen för att användas internt som energi. Trots allt försvagas svensk export men vi räknar med att importen faller varvid exportnettot ger ett positivt bidrag till BNP.

Ekonomin för kommuner och regioner kommer att försämras markant under kommande år. Det sammanhänger dels med ökade priser och snabbt stigande räntekostnader för lånen. Dessutom pressas kommuner och regioner att tydligt öka relativlönerna för att behålla befintlig personal och locka tillbaka arbetskraft som lämnat den kommunala sektorn för jobb inom privat näringsliv. Vidare reduceras skattebasen då totalt antal arbetade timmar reduceras.

Den förvånansvärt starka BNP siffran för andra kvartalet leder till att BNP bör öka med ca 2,5 procent innevarande år. Allt talar för att BNP faller tillbaka påtagligt under loppet av andra halvåret och det är en utveckling som bedöms fortgå en bit in på 2023. Vi gör bedömningen att BNP minskar med ca 0,5 procent 2023. Under 2024 är en viss återhämtning trolig. Statens inkomster kommer å andra sidan att gynnas av en situation med hög inflation och höga elpriser. Det betyder också att den offentliga skulden som ligger på knappt 35 procent av BNP inte kommer att försämras under kommande år. Detta är en mycket gynnsam situation jämfört med många andra länder.

Stark arbetsmarknad

Arbetsmarknaden är mycket stark trots att arbetslösheten är förhållandevis hög jämfört med många andra EU-länder. Det sammanhänger med en mycket stor andel strukturarbetslösa och att Sveriges arbetskraftsutbud ligger på EU:s högsta nivå. Det betyder att vi är mycket bra på att stimulera befolkningen att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Merparten av de strukturarbetslösa har en mycket svag utbildningsbakgrund och de är i behov av stora utbildningsinsatser. De utrikesfödda är överrepresenterade bland de strukturarbetslösa. Den ökade arbetslösheten som väntas framöver riskerar att tränga undan de strukturarbetslösa från blickfånget. Det betyder också att vi kan vänta oss att antalet långtidsarbetslösa ökar undan för undan.

Det dominerande problemet under senare år är en successivt ökad brist på arbetskraft inom allt fler yrken, och bristtalen i konjunkturbarometern nådde en rekordnivå under andra kvartalet 2022. Den annalkande lågkonjunkturen kommer att reducera detta problem och det riskerar i sin tur att åtgärder för att mildra rekryteringsproblemen kommer i bakgrunden. Det finns en ökad risk för att mobiliseringen av att rusta arbetskraften inför 2020-talets fortsättning kommer att mer eller mindre upphöra i allt fler kommuner. Däremot bedömer vi att den omfattande bristen på arbetskraft inom många offentliga yrken mer eller mindre kommer att bestå under kommande år. Detta kommer att bli en mycket stor utmaning för kommuner och regioner under mycket lång tid och enda sättet att mildra bristen på kompetent arbetskraft är att koppla ihop arbetsmarknad och utbildning samt öka arbetskraftinvandringen.

Under den senaste valrörelsen fanns flera förslag för att begränsa arbetskraftsinvandringen och att återge arbetsuppgiften till Arbetsförmedlingen att avgöra inom vilka yrken det är brist på arbetskraft. Andra förslag var att arbetskraftsinvandraren måste uppfylla en viss lönenivå, vilket också finns med i regeringsöverenskommelsen mellan högerpartierna. Under 2021 beviljades 20 800 arbetstillstånd, varav 5 500 avsåg bärplockare mm och ca 1 000 skogsarbetare. Bärplockare mm stannar endast kort tid i landet, och dras dessa grupper ifrån arbetstillstånden återstår dryg 14 000 personer. Drygt 6 000 av dessa avsåg mycket välutbildad arbetskraft såsom IT-arkitekter, systemutvecklare, civilingenjörer, ingenjörer med flera. Den grupp som kunde omfattas av debatten var knappt 800 köksbiträden och 600 lokalvårdare.  De utrikesfödda som arbetar inom byggnadsverksamheten är till stor del utstationerad arbetskraft och lejonparten är EU-medborgare. Det är vidare viktigt att förstå att Sverige är en del av EU:s gemensamma arbetsmarknad och hur många EU-medborgare som är här och jobbar saknas det statistiska uppgifter om. Det finns också arbetskraft som är här och jobbar illegalt. Det är givetvis ett stort problem och där borde lagstiftningen ses över. En straffskärpning för företagare som utnyttjar denna arbetskraft vore rimlig. Det är också värt att påpeka att centraliseringen av Arbetsförmedlingen tillsammans med att matchningstjänsten upphandlas lett till att Arbetsförmedlingens kunskap om yrken försämrats påtagligt.

Både arbetskraftsutbudet och sysselsättningen har återhämtat sig påtagligt sedan reduceringen pga. pandemin. Båda befinner sig på rekordnivåer i åldern 16–64 år. Den starka sysselsättningsutvecklingen är en avspegling av en mycket hög aktivitet i den svenska ekonomin, och är i sig en bekräftelse på att arbetslösheten är strukturell och att bristen på arbetskraft kommer att vara en långsiktig utmaning. Allt talar för att den kommer att bli än mer besvärande när nästa konjunkturuppgång inleds. Det är därför viktigt att förstå att det är nödvändigt att utnyttja rådrummet som skapas under innevarande konjunkturavmattning för att bekämpa bristen på arbetskraft framöver. Det gäller att arbeta fram utbildningsstrategier och skapa nätverk för att underlätta arbetskraftsinvandring.  Detta gäller både för staten och för kommunerna.

Den kraftiga sysselsättningsökning som skett under de senaste decennierna är en påtaglig ökning av sysselsättningen inom gruppen utrikesfödda. Antalet sysselsatta utrikesfödda har ökat med drygt 650 000 personer sedan våren 2005 till augusti 2022. Relateras antalet sysselsatta till befolkningen i åldrarna 15–74 år har utrikesfödda ökat sin sysselsättning med 10 procentenheter till ca 65 procent.  Det kan jämföras med inrikes föddas sysselsättningsgrad på knappt 71 procent. Vidare är det mycket stor skillnad på arbetslöshet mellan inrikes- respektive utrikesfödda, drygt 4 procent mot ca 16 procent. Detta betyder att en större andel utrikesfödda av befolkningen i åldern 15–74 står till arbetsmarknadens förfogande (arbetslösa plus sysselsatta = arbetskraften) än inrikes födda. En sannolik förklaring av flera är att utrikesfödda är i genomsnitt yngre än inrikes födda i åldersgruppen 15-74 år.

När efterfrågan på arbetskraft minskar drabbas grupper som är på väg in på arbetsmarknaden särskilt hårt, såsom ungdomar och utrikesfödda. Ungdomsarbetslösheten i åldern 15–24 år ligger på cirka 20 procent och i gruppen unga i åldern 20–24 år är arbetslösheten cirka 12,5 procent. Den bedöms komma att öka till drygt 25 procent för åldrarna 15–24 år och till drygt 15 procent för unga i åldern 20–24 år. Till detta kan läggas att när sysselsättningen viker drabbas tillfälligt anställda hårt, och den gruppen domineras av grupper som nyligen kommit in på arbetsmarknaden, dvs. unga och utrikesfödda. Hela sysselsättningsförsvagningen under pandemin stod tillfälligt anställda för. Det kommer att resas stora krav på politikerna att införa åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, och det är värt att lyfta fram att sänkta arbetsgivaravgifter för unga ger en mycket liten effekt på ungdomsarbetslösheten. Åtgärden är dyr för skattebetalarna och effekten på ungdomsarbetslösheten är nära noll.  Det är mycket bättre att rikta insatserna mot de strukturarbetslösa, exempelvis de som varit arbetslösa mer än ett år.

Under det kommande året kommer antalet personer som drabbas av varsel om uppsägning att öka påtagligt. Det blir intressant att se om den nya regeringen kommer att införa insatser som underlättar för företag och arbetsställen att behålla arbetskraft liknande dem som infördes under pandemin. Det är särskilt företag verksamma inom områdena bygg, handel, hotell och restaurang samt hushållsnära tjänster som drabbas hårt. Industrin bedöms klara sig bättre trots att konjunkturen viker påtagligt i viktiga exportmarknader. Det sammanhänger med en ökad konkurrenskraft från en undervärderad krona. Detta betyder också att storstadsområden och större städer kommer att drabbas hårdare då tjänstesektorn är stor i dessa områden.

Trots allt kommer många att förlora jobbet under kommande år, vilket betyder att antalet personer som är beroende av arbetslöshetsunderstöd kommer att öka markant. Det har pågått en diskussion om hur generös A-kassan skall vara, men ersättningsnivån tycks förbli oförändrad. Forskningen är dock entydig. Den bör vara generös under den första tiden av arbetslöshet. Det går alltid att diskutera hur länge denna nivå skall bestå, men mellan tre och sexmånader förfaller rimligt. Detta för att minimera allokeringskostnader, dvs att den arbetslöse får en rimlig tid att hitta ett arbete som motsvarar kompetensen/kvalifikationerna. När en relativt lång tid förflutit och den arbetslöse inte hittat en lösning på sina arbetslöshetsproblem är det rimligt att reservationslönen sänks, och det är motiveringen för att minska ersättningen från arbetslöshetsunderstödet när en relativ lång tid gått.

Kommunernas ekonomi kommer att försämras undan för undan. Det sammanhänger med ökade kostnader (hög inflation) och påtagligt stigande räntekostnader samt att skattebasen gröpes ur genom att antalet arbetade timmar reduceras. Vidare ökar kostnaderna för arbetslösheten, dels via ökade kommunala insatser dels via ökade kostnader från försörjningsstödet. Den centraliserade arbetsmarknadspolitiken kommer att påverka kommunerna starkt, och det påverkar därmed den kommunala ekonomin. Kommunerna kommer att tvingas till besparingar även inom kärnverksamheten under kommande år, och det kommer att tvinga fram tydliga prioriteringar. Det finns exempelvis en stor sannolikhet att kultursektorn kommer att drabbas hårt.

Som nämnts fortsätter rekryteringsproblemen att hämma den kommunala verksamheten och regionernas verksamhet. Det är stor brist på arbetskraft inom nästan alla yrkesområden men bristen på barnmorskor och sjuksköterskor (i synnerhet vidareutbildade) är alarmerande. Statliga ekonomiska satsningar på sjukvården riskerar att bli kostnadsineffektiva då det inte finns personal att rekrytera motsvarande dessa satsningar. Risken är stor att dessa pengar går till att öka anställda inom administrationen. Det är värt att notera att intresset hos unga att utbilda sig till läkare eller sjuksköterska är mycket stort, vilket det varit under en längre tid.

De regionala skillnaderna avseende arbetslösheten är stora. Den lägsta arbetslösheten återfinns i de nordligaste länen samt Gotland. Lägst arbetslöshet återfinns i Västerbottens län, där den uppgick till 4,2 procent i september. Arbetslösheten i Gotland noterades till 4,3 procent och i Jämtlands- och Norrbottens län till 4,5 procent respektive 4,7 procent. Högst arbetslöshet i landet noterades i september till 9,1 procent i Södermanlands län. Övriga län med mycket hög arbetslöshet var Gävleborg, Skåne och Västmanland. Vi gör bedömningen att de regionala skillnaderna ökar ytterligare under de kommande åren, vilket sammanhänger med fortsatta stora industriinvesteringar i de nordligaste länen samt att elpriserna fortsätter att ligga på en mycket låg nivå i dessa län.