Långtidsarbetslösa i ett regionalt perspektiv
En stor utmaning som Svamac påpekat i flera sammanhang är den höga strukturarbetslösheten. Den leder till hög långtidsarbetslöshet och den ser ut att bli ett stort och ökande problem under överskådlig tid. Den medför allt större krav på insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Men utifrån den begränsade arsenal av insatser som finns idag finns det väldigt lite som tyder på att långtidsarbetslösheten ska kunna nedbringas i någon större omfattning de närmaste åren.
Hur ser långtidsarbetslösheten ut i ett regionalt perspektiv?
Antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa längre än tolv månader) ökade kraftigt från mitten av 2019 till hösten 2021 till att omfatta cirka 190 000 personer. Därefter har nivån minskat, men i långsam takt trots att efterfrågan på arbetskraft varit rekordstark. I maj 2022 låg nivån på 164 000 personer, varav nästan 100 000 hade varit arbetslösa mer än två år. I vår förra artikel om långtidsarbetslösheten konstaterade vi att andelen långtidsarbetslösa i förhållande till arbetskraften är högst bland utrikes födda, och det gäller såväl kvinnor som män. Men nivån är allra högst bland kvinnor och då ska man komma ihåg att en stor del av de utrikes födda kvinnorna (särskilt de med kort utbildning) inte söker sig ut på arbetsmarknaden.
En regional nedbrytning av långtidsarbetslösheten visar att det finns stora skillnader mellan län. Nivån i förhållande till arbetskraften är mer än dubbelt så hög i län med högst nivå jämfört med län med den lägsta nivån. Figur 1 visar även att en hög total arbetslöshet i de flesta fallen medför en hög långtidsarbetslöshet. Län med högst långtidsarbetslöshet finns främst i syd- och Mellansverige och de med lägst långtidsarbetslöshet finns i norra Sverige och Gotland.
Det finns inga tydliga regionala mönster vid fördelningen av långtidsarbetslösheten per ålder. Ett mönster som går att konstatera är att är medelåldern högre bland inrikes födda som är långtidsarbetslösa jämfört med situationen bland utrikes födda. Långtidsarbetslösheten går betydligt lägre ner i åldrarna bland utrikes födda. Den åldersmässiga tyngdpunkten för utrikes födda ligger i åldrarna 35 till 54 år. Det vill säga bland personer som har många år kvar tills de når pensionsåldern. Resultaten understryker hur viktigt det är att vidta tidiga insatser för de drabbade eller för de som riskerar att drabbas, allt för att undvika livslånga vistelser i arbetslöshet och inom garantiprogrammen.
Figur 1. Långtidsarbetslösa och ej långtidsarbetslösa per län i procent av arbetskraften 16-64 år
Källa: Arbetsförmedlingen och Svamac AB
Vi konstaterade i tidigare analyser att den främsta bakomliggande orsaken till långtidsarbetslöshet är avsaknaden av gymnasieutbildning. En majoritet av de som saknar gymnasieutbildning saknar dessutom en utbildningsnivå som når upp till grundskolenivån. En regional redovisning av långtidsarbetslösa ställt mot arbetskraften bekräftar tydligt vår slutsats. Vi hittar således samma län i figur 2 bland de med högst nivå och de med lägst nivå jämfört med den totala långtidsarbetslösheten ( i figur 1).
Figur 2. Långtidsarbetslösa och ej långtidsarbetslösa efter förgymnasial utbildning i procent av arbetskraften 16-64 år
Källa: Arbetsförmedlingen och Svamac AB
Figur 3 visar inslaget av långtidsarbetslösa bland de med högst förgymnasialt utbildning sett som andel av samtliga långtidsarbetslösa i respektive län. Bland län med hög långtidsarbetslöshet finns i de flesta fallen ett stort inslag av långtidsarbetslösa med högst förgymnasial utbildning. Det finns dock vissa undantag, till exempel Dalarna och Jönköping. Anledningen till att det finns vissa avvikelser är att arbetslöshetsnivån för övriga utbildningsnivåer är låg, vilket medför att andelen förgymnasialt utbildade matematiskt sett blir högre i dessa län.
Figur 3. Andel långtidsarbetslösa med högst förgymnasial utbildning av totala antalet långtidsarbetslösa
Källa: Arbetsförmedlingen och Svamac AB
Spännvidden mellan högst och lägst andel långtidsarbetslösa bland län är betydligt större inom gruppen med högst förgymnasial utbildning än bland långtidsarbetslösa som är gymnasieutbildade eller eftergymnasialt utbildade. Samtidigt har län och kommuner med ett stort inslag av högre utbildning (större universitet och högskolor) inom länet, har inte överraskande en betydligt högre andel långtidsarbetslösa med eftergymnasial utbildning. Det finns dessutom ett visst mönster av att industritunga län i allmänhet har en högre andel långtidsarbetslösa med gymnasieutbildning. Det vill säga en att det finns vissa län som brottas med högre strukturell arbetslöshet bland gymnasieutbildade än andra län och har en högre medelålder bland långtidsarbetslösa.
Fördelas långtidsarbetslösheten bland kommuner framkommer att det finns mycket stora regionala skillnader. Det gäller inte minst bland utrikes födda, se figur 4. Det finns otvivelaktigt en avsevärd regional dimension när det gäller att bekämpa långtidsarbetslösheten. I figur 5 framkommer resultatet för den främsta bakomliggande orsaken. De regionala skillnaderna är väldigt stora mellan kommuner bland förgymnasialt utbildade.
Figur 4. Långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften bland kommuner för respektive grupp. Sorteringen från högst till lägst har gjorts separat för respektive grupp.
Källa: Arbetsförmedlingen och Svamac AB
Figur 5. Långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften bland kommuner för respektive utbildningsgrupp. Sorteringen från högst till lägst har gjorts separat för respektive grupp.
Källa: Arbetsförmedlingen och Svamac AB
Långtidsarbetslösheten utgör en hög andel i många kommuner. Andelen långtidsarbetslösa av den totala arbetslösheten uppgår till nästan 60 procent av den totala arbetslösheten i vissa kommuner. Den höga nivån innebär att det uppstår stora matchningsproblem mellan lediga jobb och arbetslösa. Skillnaden i andel långtidsarbetslösa mellan kommuner är dock mycket stora då nivån i vissa kommuner är endast drygt 20 procent.
Andelen långtidsarbetslösa utrikes födda med högst förgymnasial utbildning (av samtliga långtidsarbetslösa utrikes födda) skiljer sig kraftigt åt mellan kommuner. Andelen varierar mellan 20 och 80 procent. I många kommuner är en stor del av de utrikes födda med högst förgymnasial långtidsarbetslösa. För att nedbringa den totala nivån av långtidsarbetslösa måste dessa kommuner nå framgångsrika resultat för långtidsarbetslösa med kort utbildning.
Svamacs regionala genomlysning av långtidsarbetslösheten visar att det finns stora regionala skillnader i sammansättningen av långtidsarbetslösheten. Receptet för att bekämpa långtidsarbetslösheten måste därigenom vara ett brett spektrum av insatser och angripas på olika sätt regionalt/lokalt. Det finns ingen enkel universell lösning med en viss insats för att bekämpa långtidsarbetslöshet över hela landet.
Ur ett nationellt perspektiv finns nystartsjobb som den främsta insatsen för att få långtidsarbetslösa i jobb, men den insatsen räcker inte på långa vägar som den enda universella insatsen i alla kommuner och för arbetslösa med olika bakgrund. Den kan fungera för de som har en relevant yrkesutbildning men den är ingen långsiktigt hållbar lösning mot ett långsiktigt jobb för alla arbetslösa som saknar gångbara utbildningar i förhållande till de krav som ställs på de lediga jobben. En stor del av de långtidsarbetslösa har inte gymnasieutbildning eller en efterfrågad yrkesutbildning på minst gymnasial nivå och nystartsjobb medför utan tvekan en fortsatt rundgång mellan arbetslöshet och subventionerade jobb.
Utbildning är den insats som kan ge bäst resultat för långtidsarbetslösa med ofullständig utbildningsbakgrund. Det stora antalet långtidsarbetslösa ställt mot de flaskhalsar som finns inom utbildningsväsendet medför avsevärda svårigheter att lösa situationen. Det finns även en problematik i att motivera arbetslösa att övergå till utbildning. Det måste ställas större krav på att alla arbetslösa med behov av utbildning också ska övergå till utbildning, krav likt de som ställs inom arbetslöshetsförsäkringen.
Ingen vinner på att arbetslösa går utan jobb under långa tider eller till korta arbetsmarknadspolitiska insatser utan att det vidtas långsiktigt hållbara lösningar på deras arbetsmarknadsproblem. Den utveckling vi sett hittills under 2000-talet visar på att de totala ej tillgodosedda utbildningsbehoven bland arbetslösa har ackumulerats över tid och att det är en viktig bidragande orsak till att långtidsarbetslösheten ökat till en hög nivå. För att bryta den negativa trenden behövs ett avsevärt större arbetsmarknadspolitiskt grepp än vad som hittills skett. Den utvecklingen vi sett är att arbetslösheten stiger trendmässigt sett över en längre tid och att basen av långtidsarbetslösa blir större. Arbetslösheten permanentas därigenom på högre nivåer och att bristen på arbetskraft med efterfrågade utbildningar blir större genom att utbudet av utbildad arbetskraft blir begränsat i många kommuner (tillgänglig arbetskraft med efterfrågad utbildning).