Långtidsarbetslösheten har blivit en stor utmaning för den svenska arbetsmarknaden under det senaste året. Samtidigt som vi har brist på arbetskraft i de flesta yrken är många arbetslösa under allt längre tid. Vilka är då de långtidsarbetslösa? Vilken utbildning har de? Hur gamla är de? Varifrån kommer de? I den här rapporten ska vi besvara dessa frågor. I en kommande rapport om långtidsarbetslösheten tittar vi på regionala skillnaderna.

Strukturarbetslösheten är ett problem

En stor utmaning inom arbetsmarknadspolitiken som Svamac lyfter i sin nyligen lagda prognos är den höga strukturarbetslösheten som bland annat visar sig i hög långtidsarbetslöshet. Den delen av arbetslösheten består av personer som har mycket svårt att finna arbete även om efterfrågan på arbetskraft är hög. Detta leder till att många av dessa arbetslösa går utan arbete under allt längre tider.

Antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa längre än tolv månader) ökade kraftigt från mitten av 2019 till hösten 2021 till att omfatta cirka 190 000 personer. Därefter har nivån minskat, men i mycket långsam takt trots att efterfrågan på arbetskraft varit hög. Det är viktigt att närmare studera vilka som blivit långtidsarbetslösa och se varför den inte sjunker mer i en tid då det råder stark efterfrågan på arbetskraft. Vår presentation i figur 1 visar att andelen långtidsarbetslösa i förhållande till arbetskraften är högst bland utrikes födda, och det gäller såväl kvinnor som män. Men nivån är allra högst bland kvinnor och då ska man komma ihåg att många utrikes födda kvinnor inte har sökt sig ut på arbetsmarknaden. Det faktumet gäller särskilt bland de som har lägst utbildning. Figuren visar även att det råder en ganska jämn fördelning av långtidsarbetslösheten bland de redovisade åldersgrupperna men med något lägre nivåer bland personer under 35 år.

Arbetslöshet efter utbildningsnivå

Vi kan konstatera att utbildningsnivån har en mycket stor betydelse för risken att bli långtidsarbetslös. I figur 2 framkommer att långtidsarbetslösheten är mycket hög bland de som har högst en förgymnasial utbildning i relation till arbetskraften. Detta gäller särskilt för utrikes födda. I den gruppen ingår både de som saknar en utbildning som motsvarar grundskola och de som har den utbildningsnivån. Utrikes födda har även högre nivåer långtidsarbetslösa än inrikes födda såväl bland gymnasieutbildade som bland eftergymnasialt utbildade, men skillnaden är inte lika påtaglig som bland de med högst förgymnasial utbildning.

Våra resultat leder fram till vilka insatser som kan anses vara mest relevanta att tillgripa för att bryta de långa tiderna för arbetslösa med kort utbildning. Det finns dock få insatser att tillgripa inom arbetsmarknadspolitiken. Nystartsjobb är den främsta åtgärden som Arbetsförmedlingen har till förfogande, men en berättigad fråga är om den insatsen ger dessa personer en fast förankring i arbetslivet på lång sikt. Högst osäkert, detta mot bakgrund av att så många har en svag utbildningsbakgrund. Svaret på frågan måste främst bli att insatsen bryter den långa arbetslöshetstiden på kort sikt, men är inte en effektiv insats på lång sikt. Nystartsjobb kan vara bra för långtidsarbetslösa med högre utbildningsnivå som står närmare arbetsmarknaden men de som står längst från arbetsmarknaden kommer i liten grad att gynnas av den insatsen annat än på kort sikt. Man skjuter i sådana fall problemen framför sig med högre kostnader som följd. Den viktigaste mest effektiva åtgärden är otvivelaktigt utbildning, och den kan ge en bra lösning på lång sikt. Arbetsmarknadsutbildningen ligger dock på en historiskt låg nivå och för dessa är grundutbildning inom reguljära utbildningsväsendet en första insats innan de kan gå vidare till yrkesutbildning.

Långtidsarbetslöshet för utrikes födda i förhållande till ålder och utbildningsnivå

En intressant fråga är hur åldersfördelningen ser ut bland utrikes födda som drabbats av långtidsarbetslöshet. Den redovisade fördelningen i figur 3 visar att den åldersmässiga tyngdpunkten ligger i åldrarna 35 till 54 år. Det vill säga bland personer som har många år kvar tills pensionsålder. Resultaten understryker hur viktigt det är att vidta insatser för de drabbade för att undvika livslånga vistelser inom garantiprogrammen. Redan idag har alltför många befunnit sig inom garantiprogrammen under många år och risken är stor att antalet i den situationen stiger framöver.

En jämförelse med inrikes födda

Bland personer som inte är långtidsarbetslösa ligger den åldersmässiga tyngdpunkten inom åldrarna 25 till 44 år. Detta underbygger slutsatsen om att den mest relevanta insatsen är utbildning för att undvika att även dessa arbetslösa fastnar i långa tider i arbetslöshet och drabbas av ett livslångt utanförskap.

Åldersfördelningen för långtidsarbetslösa inrikes födda är annorlunda jämfört med utrikes födda. Bland dem med högst förgymnasial utbildning är det främst en fråga om yngre i åldrarna 25 till 34 år och äldre i åldrarna 55-64 år. Även gymnasieutbildade i åldrarna 25 till 34 år verkar ha drabbats hårt av långtidsarbetslöshet på senare år. Det är tydligt att pandemikristen slagit mot yngre åldrar men det kan också vara en konsekvens av att många ungdomar lämnat skolan utan tillräckliga kunskaper eller att de saknar relevanta yrkesutbildningar.

Bland äldre verkar samtliga utbildningsnivåer ha drabbats av långtidsarbetslöshet men främst på gymnasial nivå. Det finns även ett stort antal arbetslösa som är på väg att drabbas av långtidsarbetslöshet. Det finns även en uppenbar risk för att många av de yngre arbetslösa kan komma att bli är långtidsarbetslösa framöver.

Svamacs genomlysning av långtidsarbetslösheten visar att det inte finns en orsak till situationen bland olika grupper av arbetslösa och därmed ingen enkel universell lösning med en viss insats för att bekämpa långtidsarbetslöshet. Som tidigare nämnts finns nystartsjobb som den främsta insatsen, men den räcker inte på långa vägar. Den kan fungera för de som har en relevant yrkesutbildning men den är ingen långsiktigt hållbar lösning för alla arbetslösa som saknar en gymnasieutbildning eller har en gymnasieutbildning som inte efterfrågas på arbetsmarknaden. En stor del av de långtidsarbetslösa har inte gymnasieutbildning eller en yrkesutbildning på minst gymnasial nivå.

Utbildning är den insats som kan ge bäst resultat för långtidsarbetslösa med ofullständig utbildningsbakgrund. Det stora antalet långtidsarbetslösa ställt mot de flaskhalsar som finns inom utbildningsväsendet medför avsevärda svårigheter att lösa situationen. Det finns även en problematik i att motivera arbetslösa att övergå till utbildning. Det borde dock ställas större krav på att arbetslösa med behov av utbildning också ska övergå till utbildning, krav likt de som ställs inom arbetslöshetsförsäkringen. Ingen vinner på att arbetslösa går utan jobb under långa tider utan att det inte vidtas långsiktigt hållbara lösningar på deras arbetsmarknadsproblem. Den utveckling vi sett hittills under 2000-talet visar på att utbildningsbehoven ackumuleras över tid och att långtidsarbetslösheten ökar till allt högre nivåer. För att bryta den negativa trenden behövs ett avsevärt större grepp än vad som hittills skett. Alternativet är att arbetslösheten stiger trendmässigt och permanentas på högre nivåer och att bristen på arbetskraft blir större genom att utbudet av arbetskraft blir begränsat i många kommuner (arbetskraft med efterfrågad utbildning).